Första åtgärden

Det är pinsamt att man skall gå i flera år utan att få hjälp, men jag är ändå tacksam att det inte gäller något värre som cancer exempelvis. Det hör man ofta om folk som skickas hem och sen visas det att smärtorna kom från tumörer. Dock har jag läst att risken finns att obehandlat kan inflammationen i knät bli kronisk. Det hoppas jag att det inte skall behöva bli.

Så till och börja med stopp på all träning och undvika belastningar. Se över om vilka metoder som skulle kunna hjälpa mot smärtan och förhoppningsvis påskynda läkningen, kanske antiinflammatoriskt och/eller tryckvågsbehandling. Se över mina skor, kanske skaffa ilägg som stöd men i alla fall en rejält sviktande sula. Om/när jag börjar träna igen skall jag skaffa nya skor för jag hade planer på att byta för jag tyckte de var för slitna. Såg nästan oanvända ut, men svikten i sulan och stödet i hålfoten hade blivit snudd på obeftinligt.

Känns tråkigt att inte kunna träna, men väldigt skönt att äntligen veta varför man har ont. Det har ju gjort ondare för varje gång jag tränat, men jag tyckte ju att jag borde kunna träna. Så gammal är jag inte och läkarna rekommenderade det. Det har bara förvärrat allt så nu blir det stopp på obestämd framtid.