Var och såg Benjamin Buttons också, minns jag knappt när, så märkvärdig var den. Det var en lördag i januari tror jag. Den är väldigt lång, vilket kan bli segt i en biosalong. Om ni inte vet vad den handlar om så kolla imdb. Det är en annorlunda film helt klar, men den var ganska så mycket som jag väntat mig, stilla och vemodig. Man lider med barnet som inte kan leva ut sin energi som en reumatisk gammal man, man lider med honom för att alla hans vänner dör ständigt. När han sen börjar närma sig levnadsglada år och det blir lite lättare så tycker man synd om honom för att han inte kan få det familjeliv han vill ha. Hans tanta och dotter blir äldre, men han blir alltjämt bara yngre. Till slut dör han ensam efter att som barn inte vetat vem han är och vart hans familj tagit vägen. Jag ångrar inte att jag har sett den, men så jädra bra är den inte. Det är framför allt inget lyckopiller om man söker glädje i filmer. Den är inte heller värd det betyg den fått på IMDB.
Betyg: 1,5 av 5
Se YES-man istället. Då är man i alla fall glad och inte fylld med vemod efteråt.
Betyg: 1,5 av 5
Se YES-man istället. Då är man i alla fall glad och inte fylld med vemod efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar