söndag 24 april 2016

Att skaka hand eller inte - det är frågan

Den senaste tiden har det vart mycket rabalder om att skaka hand eller inte, Vem kränker vem när man inte skakar hand när man skall hälsa?! Jag hörde ett program på radion idag som bland annat tog upp detta.

De intervjuade en kvinnlig advokat i USA som jobbade med arbetsrätt. Hennes man drev ett IT-företags som ända anses vara inom ett mansdominerat område. Så de hade jobbat hårt med att få de kvinnliga anställda att känna sig välkomna, hörda och jämlika. Problem uppstod när han kallade en man till intervju, som när han visade honom runt, vägrade att ta kvinnorna i hand av religiösa skäl. Han hamnade nu i en situation där han var rädd att den arbetsmiljö de hade jobbat så hårt för skulle sargas. Att kvinnorna skulle känna sig särbehandlade och att han skulle stämmas för diskriminering (det är ju ändå USA vi pratar om, land of law suites). Å andra sidan oroade han sig också för att om han inte anställde mannen, skulle denna kunna stämma honom för religiös diskriminering om han inte fick jobbet. Så han bad sin fru om råd.

Hon undersökte tidigare fall och stämningar och gav exempel på två. I det ena fallet hade en somalisk man anställts på en skola. Han hade artigt förklarat varför han inte ville ta hand med kvinnor och satte därför istället ihop händerna och bugade. Tyvärr så skapades det ändå en miljö där det blev en särbehandling av individer och kvinnorna kände sig kränkta. För att försöka få dem att förstå att det inte var illa ment av mannen utan en religiös övertygelse så hade de seminarium och workshops med muslimska ledare som förklarade hur det låg till. Detta hjälpte dock inte till slut blev det ohållbart och mannen fick sluta. Han stämde då skolan, men förlorade. Bedömningen gjordes att han inte hade särbehandlats, utan att de hade försökt allt för att få det att fungera.

Så gav hon ett annat exempel på en judisk kvinna på en arbetsplats, Männen där vägrade att skaka hennes hand. De vägrade också att prata med henne, eftersom det var en kvinna utanför familjens relationer. De uteslöt henne ur samtal och pratade rätt förbi henne i olika möten. Hon stämde och fick rätt. Deras beteende uppfattades som mobbning och därmed kränkande och fick inte rättfärdigas med ett religiöst motiv.

Advokatens råd till sin man var att han inte kunde avstå från att anställa på grund av att mannen vägrat skaka hand, men att han skulle vara uppmärksam och jobba förebyggande för att bibehålla den goda arbetsmiljön så att kvinnorna inte skulle känna sig kränkta. Problemet löste sig för honom för det kom en mer kvalificerad sökande som fick tjänsten.

Jag tycker det känns som om det är ett himlans väsen om precis allting idag. Som om vi helt tappat kontakt med sunt förnuft och vanligt medmänskligt hyfs. Hur förbannade svårt skall det vara?! Vilken religion kräver att du skall skapa obehag för dina medmänniskor för en skit sak?!

Detta får mig att tänka på när vi var i Australien för en massa år sen. Vi reste några kompisar och var i Cairns för att ta en dykbåt till barriärrevet. Med på båten var en muslimsk kille som reste själv. Han var väldigt social och trevlig och blev en del av vårt lilla gäng. Vi pratade om allt mellan himmel och jord med honom, bland annat faktiskt detta. På de tiden så hörde man aldrig om såna här saker. Då berättade han för oss att som muslim så skakar du inte hand med kvinnor utanför familjen, men att han förstod att utanför hans "värld" så var traditionen tvärtom och därför så gjorde han det i Australien när han träffade folk och hälsade. Han förstod det orimliga i att alla andra skulle anpassa sina traditioner efter hans religiösa övertygelse.

Varför känns det helt plötsligt som om ingen annan fattar detta?! Självklart skall man ha respekt för att vi alla är olika, tycker olika och tror olika, men borde det inte vara viktigare att alla människor behandlas jämlikt? Om du försöker skapa dig en värld utanför din "värld" får du vara beredd på att göra anpassningar. Alla gör vi anpassningar hela tiden. Varför skulle det inte ske när man ändrar förutsättningarna för geografi, kultur, religion, tradition. Det är orimligt att tro att man inte skall behöva gå sin nya värld i alla fall lite till mötes. Om du söker jobb, träffar nya kollegor osv, hälsa som traditionen du är i bjuder, av respekt. Sen är du klart. Tills det sker nya möten. Första gången jag träffade min chef och mina kollegor så hälsade vi genom att skaka hand och presentera oss. That's it! Det har jag inte gjort sen dess. Vi börjar inte varje morgon med att gå runt och skaka hand.

Som i så många lägen så måste man välja sina strider. Rätten att vägra skaka hand är inte en av dem. Följ det sociala samspelet som är vedertaget. Dina medmänniskor är viktigare än din religion!

onsdag 14 mars 2012

Dagsutflykt till Edinburgh, Skottland

På en av de få lediga dagar som inträffade under utgrävningen så åkte jag och några nyfunna vänner på en dagsutflykt till Edinburgh. Det är en av fördelarna med att vara på utgrävningen i norra England, man är nära Skottland.

Av den lilla tid jag spenderade i Edinburgh måste jag säga att det är en underbar stad som jag bara måste åka till igen. Det finns så mycket att se och vi hann bara med en liten bråkdel.





Det fanns gott om ställen att köpa kiltar, säckpipor och whiskey på, men det förvånar väl ingen?!

På vägen till slottet står William Wallance och roar turister. Han är historielärare till vardags och mycket engagerad och passionerad i sitt möte med turister, är han lika passionerad i klassrummet är alldeles säkerligen en underbar lärare.

Edinburgh Castle
Utsikt från slottet

Utsikt från slottet



Vi spenderade nästan hela dan på slottet. Det ser inte så stort ut innan man går in, men det är betydligt större än man tror. Det finns massor av intressanta museum, utsikten över staden går inte av för hackor och på det stora hela är det väl värt ett besök och inträdet, som kändes lite dyrt innan man visste hur mycket man fick för det. Jag passade även på att titta på kronjuvelerna när jag var där...

I mitt sällskap fanns många Harry Potter fanns och detta är det cafe som J. K. Rowling satt på när hon började skriva den första boken. Något annat som man ofta tänker på när man pratar om Skottland är - haggis! Yes, denna vedervärdiga maträtt om man tänker till innehåll och tillagningsprocess. Jag kunder inte med att beställa in haggis själv, den är för mig inte aptitretande om jag säger så, men jag chansen (eller risken) att provsmaka på en som en i sällskapet beställde. Jag kan inte påstå att jag tyckte om det. Både smak och konsistens var för mig rent vidrigt, ändå skulle den restaurangen ha den bästa haggisen i Edinburgh enligt omfattande googling. Två flaskor Coca-Cola senare så var smaken inte borta i alla fall.
  
Haggis
Skotska är en underbart, men som man inte alls får höra mycket av när man rör sig i turistområdena. Trots det och trots haggis så skulle jag varmt rekommendera ett besök. Själv skall jag dit igen, men jag vet bara inte när ännu.

Utflykter i England

På helgerna gjorde vi utflykter, bland annat till Barnard Castle, Bamburgh Castle, Lindisfarne, Corbridge och Vindolanda. Här kommer lite bilder från dessa fantastiska platser!

Barnard Castle


Bamburgh Castle




Lindisfarne



Corbridge





Vindolanda




På utgrävning i England - slutfasen

Eftersom det nu var så längesen jag var på utgrävningen i England, har jag det inte tillräckligt färskt i minnet för att kunna göra en rättvis återberättelse. Istället kommer här en kavalkad av bilder men lite kommentarer.

Jag jobbade inte bara i fält, utan spenderade även tid i labbet. Där arbetade jag med att processa jord från spillhögarna, men just det arbetet rörde faktiskt ett annat projekt en Binchester. Man fick ta jorden som samlats in, flytta över i en stor spann, fylla på med vatten, mosa alla klumpar och sedan sila lervattnet. Det var lite som att vaska efter guld, fyndtätheten var väl snäppet bättre men inte mycket mer. De fynd som silats fram lades på en bricka och lermassan som blev över lades in en form. Dessa bakades sen i ugn inför vidare registrering. 


Det är klart att det var kul att jobba i labb, variation förnöjer alltid, men fältarbete är ju så mycket roligare! Labb kan vara bra de där väldigt regniga och kalla dagarna, men ändå fält är ändå fält. Nedan följer två bilder från labbet på skelettdelar från människa som processats i labbet och inväntar vidare hantering.


Jag står fast vid att variation förnöjer, men en uppgift som jag inte alls behöver lägga majoriteten av tiden på är att skissa. Inför varje ny nivå så måste den föregående skissas av. Man gör detta genom att rita av en kvadratmeter i taget. Japp, precis som det låter. Man tar ett en kvadratmeter med uppspända snören som visar varje kvadratdecimeter, lägger den i hörnet på schaktet och ritar av meter för meter från sida till sida, från kant till kant. Det är så tidskrävande!


Vilket kan vara en bidragande förklaring till varför vi var så trötta fram emot slutet. I början satt alla upp på lunchen, vi pratade och umgicks, men mot slutet var alla så trötta att de flesta vilade och det var ett helt annat lugn och ljudvolym än när arbetet påbörjades några veckor tidigare. Att spendera dagarna dubbelvikt och arbeta med att skrapa jordytan över och över igen, samla det i hinkar och bära bort tar på kroppen mer än vad folk tror som aldrig provat på. Det är en tacksam smärta, man får känt av att man verkligen fått ägna sig åt nått man tycker mycket om!


Dessa bilder är tagna av utgrävningen av fortet, under de sista dagarna av utgrävningen. Arbetet avslutas med att göra det sista med skisseringen, dokumentation med fotografering och mätning av koordinater. De vita lapparna på bilden visar vart fynd har gjorts som specialregistreras med ett unikt IDnr, som exempelvis smycken.


Att få ha varit i England och deltagit i denna utgrävning har varit en fantastisk upplevelse som jag kommer bära med mig hela livet. Inte bara för att själva arbetet har varit så roligt och givande, men också för erfarenheten att bo och jobba utomlands och självklart för alla nya vänner man träffat!

Jag hoppas att det i min framtid finns mer att hämta inom detta område...

Lordi! Vad mycket som har hänt!

Det var LÄNGESEN jag skrev något och det gör mig i sanning lite ledsen, inte för att jag har en trogen läsarskara för det har det aldrig handlat om, utan för att jag skriver detta för mitt eget dementa jag och så mycket som har hänt i mitt liv de senaste 1,5 året har jag nog aldrig varit med om.
Jag hade velat klottra ner dessa fantastiska händelser och reflektioner medan de var färska, men så har ju tydligen inte blivit fallet. Inte ens om utgrävningen i England har jag skrivit klart, knappt jag minns det nu men jag skall försöka.
Får se om jag inte kan komma till skott igen och ta en promenad bland mina dagar, reflektera och se framtiden an. Livet är och har varit mycket bra!

tisdag 28 september 2010

Arbetet fortsätter

En ny vecka hade påbörjats och massor av spännande fynd hade gjorts, keramik, ben, glas och mynt bland annat. Vädret började tyvärr bli typiskt engelskt. Det var grått, regnigt, blåsigt och kallt. Detta störde inte de vana engelsmännen och även om jag frös som ensam svensk, så har jag lärt mig vikten av att klä sig i lager. Den stackars tjejen från Australien och i princip alla amerikaner hade problem med vädret och hade svårt att klara upp kylan.
Viss väta gör jorden lättare att bearbeta, men när det regnade så mycket och så länge så blev det genast mycket svårare. Inte bara för att det blir ett tyngre arbete, utan för att det blir svårt att se lagren i jorden, det vill säga skiftningarna i färg som visar åldersnivåerna på de olika lagren.