Den sista delen

Några vänner till mig har idag, oberoende av varandra, varit på begravning. Det är alltid tråkigt och jag beklagar sorgen. Även om det var äldre släktingar som fått leva ett gott liv och det är den naturliga gången blir det alltid en sorg och en saknad.

Det får mig att fundera på min sista del i livet. Jag är inte rädd för den. Jag vet att den skall komma om än att jag hoppas den inte gör det för fort. Får man välja så skulle jag välja att somna in en natt på min ålders höst innan jag utvecklat en massa krämpor och demens. Det som jag dock undrar över är hur det blir med begravningen. Jag tycker själva konceptet är bra. Man samlas nära och kära och sörjer tillsammans och får en chans att säga hej då. Göra ett avslut och hedra den som gått bort, men måste det ske i kyrka eller kapell?

Jag har inte en dag i mitt liv vid något tillfälle satt min tro till någon form av gud eller religion. Jag har satt min tro till mig själv och på min familj. De är det stöd jag behöver. Om något så har jag genom de år jag levt tydligt tagit avstånd får religion. Jag är inte döp (mina föräldrar väntade så att jag fick välja själv) eller konfirmerad. Svenska kyrkan lämnade jag för flera år sen och jag har inga planer på att döpa in mina barn i något som jag själv inte kan ställa mig bakom. Så om inte gud kommer ner och slår in sin lära i mig så kommer jag fortsätta leva mitt liv som ateist. Vad händer då när jag faller av pinn?

Skall jag då paketeras i kista, bäras in i kyrkan och ha en präst som skall trösta min familj med att jag är hos gud nu och han/hon/den/det tar hand om mig? Tanken får vara hur fin som helst, men redan nu känns det lite som ett hån. Om jag hela mitt liv lever utanför religion, skall jag kastas in i den när jag inte längre kan välja själv? Kan man välja bort religion vid begravning? Vi tar hänsyn till andras trossatser, kristna, muslimer osv. Jag utgår från att de oavsett religion får utöva sina begravningsseder för att de har just de och kyrkor, moskéer etc. För oss som inte är föreningsmänniskor och inte grupperar oss och samlas i en lokal nånstans, skall vi då slussas in i någon annans? Är det kanske bättre än att vara utanför?

Jag tror inte det. Det kan inte bara vara det ena eller det andra. Så som det finns borglig vigsel för de som inte vill ha kyrkobröllop, så måste det väl finns ett alternativ till begravning också? Då menar jag inte att begravningen skall vara på kommunhuset, för det är det inte tvunget att vigseln skall vara heller. Vore det inte fint att samla familjen på en vacker/betydelsefull plats och göra samma sak, fast utan en präst som predikar om gud och religion? Jag måste efterforska i detta. Måste ta reda på vad som gäller.

Skall för första gången testa den tjänst som hävdar sig veta allt. Frågan är:
Vilka begravningsseder har ateister?
Återstår att se vad svaret blir.