Arbetet fortsätter

En ny vecka hade påbörjats och massor av spännande fynd hade gjorts, keramik, ben, glas och mynt bland annat. Vädret började tyvärr bli typiskt engelskt. Det var grått, regnigt, blåsigt och kallt. Detta störde inte de vana engelsmännen och även om jag frös som ensam svensk, så har jag lärt mig vikten av att klä sig i lager. Den stackars tjejen från Australien och i princip alla amerikaner hade problem med vädret och hade svårt att klara upp kylan.

Viss väta gör jorden lättare att bearbeta, men när det regnade så mycket och så länge så blev det genast mycket svårare. Inte bara för att det blir ett tyngre arbete, utan för att det blir svårt att se lagren i jorden, det vill säga skiftningarna i färg som visar åldersnivåerna på de olika lagren.

DMG - Durham Miners Gala

Medan jag var i Durham fick jag chansen att bevittna DMG - Durham Miners Gala och även om gruvorna inte längre är i bruk så fortsätter firandet av gruvarbetarna och deras fackförbund. Det kommer folk från alla håll och kanter och gatorna är fyllda med folk, liksom pubarna som är så fulla att folk står i klungor på gatorna.

Det hela går ut på att flaggorna från olika fackförbund bärs runt i parad med band som spelar. Kraravanen går genom hela stan och folk dansar med och applåderar. Före lunch är dock de flesta redan ganska goa i gasen. Det står tomma ölglas/muggar över allt och det ligger skräp precis överallt.

Alla är festklädda och för män verkar det nästan betyda att man tar av sig på överkroppen och för kvinnor är det antingen långa, formlösa, konstigt mönstrade klänningar eller troskorta kjolar/klänningar. Oavsett så är det väldigt urringat, skyhöga skor och mycket smink. Detta gäller alla åldrar. I övrigt är detta också, vad det verkar, landet av osupportade bröst. Sant för nästan alla äldre kvinnor och vanligt även bland de aningen yngre. Hela stan full av denna blandning är en väldig udda syn. Att gå fullt klädd väcker nästan lite uppmärksamhet, ovanligt nog.

Paraden slutar så småningom vid katedralen, men där är det bara Durhams egna fackförbund som deltar vad jag förstår. De ställer upp sig på led och sen går de band/flagga för sig spelandes in i katedralen. När alla hade gått in gick vi in bakvägen. Huvudentrén var bara för banden.

Det var inte så mycket folk som jag trodde att det skulle vara, men det var många. Alla bänkrader var fulla så när som på några platser, som de fyllde på allt eftersom av oss som stod längst bak vid avspärrningen. Sen började det hela med att band/flagga för sig spelades gick in i katedralen, genom altargången och ställde sig längst fram.

Därefter är jag inte riktigt säker på ordningen, men en pojk/manskör kom in sjungandes och det var predikan, böner, psalmer och välsignande av flaggorna. Det fortsatte efter det, men jag stannade inte för hela. Redan när jag gick hade jag stannat för länge.

Religionen, budskapet, indoktrineringen och alla dessa blint troende människor, i kombination med socialism så stark att det är närmare kommunism gjorde mig illamående. På detta var det många barn, flera som deltog aktivt, vilket jag tycker är fel. Dessutom så försökte prästen vinna förtroende med att han var son till en lokal arbetare och att tillsammans skall de kräva regeringen på det ena och de andra för de må vara krossade men inte besegrade. Hela charaden var bara vidrig.

Vi lämnade katedralen och drog oss tillbaka för återhämtning. Sen träffades vi igen och gick ut och åt. Tack och lov för att det finns många restauranger i stan av utländskt påbrå. Det engelska köket är okänt (ökänt) av en anledning. Det var så gott med mat som både smakade och mättade. Underbart!

Sen var vi äckligt mätta och gick på stadsvandring för att bearbeta det lite. Trötta och varma gick vi åter tillbaka, tvättade inför kommande vecka och duschade. Sen var vi redo för en ny sväng på stan. Vi gick till FishTank. Hade varit där kvällen innan, skön musik och några ville in men inte alla så vi struntade i det. I alla fall så skulle resten av gruppen dit så vi gick dit. Kom precis när bandet slutade spela, men av vad jag hörde var det bra. Extremt högt dock.

Sen var musiken så där så vi drack upp och gick hem. Resten av kvällen blev inte mer spännande än så.

Några bilder från fält

I bakgrunden, lunch i trädets skugga. I förgrunden de bord och byttor som används för att rengöra fynd. På plats gick fynden igenom för att kontrolleras att de sorterats rätt, samt att inget felaktig skickas in. Med felaktigt menar jag sten bland annat. Med all jord som är på så är det inte alltid så lätt att se vad som är fynd och inte. Detta märks sedan vid rengöringen. I fält rengörs endast keramik.

För att rengöra keramik så doppar man skärvan man skall rengöra i en vattenbyta, sen med små försiktiga cirkelrörelse så borstar man skärvan med en tandborste. Så håller man på tills den är ren och sedan sköljer man skärvan i en annan bytta innan, man lägger den att torka på tidningspapper i en särskilt markerad fyndlåda. Lådan är märkt utifrån fyndpåsen och fyndpåsen märks utifrån den plats som arkeologen hittar den på. Fyndpåsen märks alltid på samma sätt, med numret för utgrävningen, med vad det är för gruppfynd (keramik, ben etc) och med numret för det område som det har hittats i. Speciella fynd som mynt exempelvis, registreras på ett annat sätt så de utmärks på den exakta plats det hittats.

Bild av området utanför badhuset. Väggar av byggnader bredvid Dere Street.

Sorterade benfynd.

Vårt handfat. Tvål, tvättbyttor, sköljvatten och desinficeringsmedel.

Arbete pågår i den civila bosättningen utanför fortet.

Arbete pågår i fortet, innanför murarna.

En arkeologs nära vänner - redskapen.

Några bilder av badhuset i Binchester

De första utgrävningarna av Binchester skedde i slutet av 1800-talet. Då undersöktes badhuset, delar av fortets försvar och även delar av den kringliggande bosättningen. Genom fortet löper en väg - Dere Street, som löper genom norra England och vidare in i nuvarande Skottland. Nya utgrävningar skedde sen i flera omgångar under 1900-talet. Här följer bilder som jag tagit av badhuset i Binchester.

 

Arbetet påbörjas

Det finns ingen tid att spilla och redan nästa dag så är det dags att ge sig iväg till utgrävningen. Binchester Roman Fort ligger strax utanför Bishop Auckland i norra England, ca 30 min med buss från Durham.

Fortet byggdes under andra hälften av första århundradet efter Kristus, då Romarriket var utbrett och armén skulle befästa de nya gränserna och hävda sin makt för att hindra uppror och motstånd. Från början byggdes fortet i trä, men när romarna förstod att de skulle vara där en längre tid så byggde de om det i sten. Soldaterna i som stationerade fortet kom från hela det romerska imperiet. Även efter romarna så brukades fortet i många år. Binchester var en gång den största romerska fortet i grevskapet Durham. En liten del har grävts upp och är öppen att se och besöka. Det mesta av fortet och den civila bosättningen ligger dock fortfarande begravt under åkermark.

Utgrävningen som jag deltog i är projekt mellan Durham University i England och Stanford University i USA, samt den arkitektoniska och arkeologiska föreningen i Northumberland och Durham. Projektet lanserades redan förra året och planeras att avslutas 2014 i nuläget. När vi alla kom dit så hade studenter från Durham University redan förberett schakten. Vi skulle jobba i två, ett i fortet och ett i den civila bosättningen.

Schakt i fortet.

Det var spännande att äntligen vara på plats, att få komma ut i fält. Detta var något som jag längtat hela våren efter. Dagen inleddes med en guidad tur på platsen med en historisk beskrivning av den plats vi var på. Sen var det bara att fatta verktyg och sätta igång!

Första kvällen i Durham

Efter en gedigen stadsvandring drog D och jag oss tillbaka. Det skulle serveras middag kl 18:00 och vi tog en timme till att vila, byta om och träffa våra rumskamrater som inte hade kommit när vi anlände. Min rumskamrat M, visade sig vara en aningen tyst och stel tjej, men artig och vänlig. Vi gick ner till middagen tillsammans där vi träffade D, medan vi åt och började lära känna fler som kommit så träffade vi på ytterligare en tjej, som är från Polen men läst i Sverige, så vi började genast prata. Vi fyra visade oss komma ganska bra överens, så tillsammans gick vi på en ny stadsvandring för att se än mer av staden. Vi snubblade över världens sötaste pub. Tänk traditionell engelsk pub så förstår ni. Det var ju bara tvunget att gå in!

Så vi sitter där, välkomnade av förvånade och nyfikna lokalbor. Kvällen fortsätter med trevliga samtal över pints och vi börjar lära känna varandra ganska bra. Min rumskamrat börjar slappna av och hon visar sig vara en riktigt trevlig och smart ung tjej. Medan vi sitter där så visas nyheterna på tv. Det är ett enormt fokus på en Roald Moat som är på fri fot efter att ha skjutit sin ex-flickvän och dödat hennes nye pojkvän. De andra som är i puben och tittar på nyheterna berättar att Roald Moat har suttit inne på fängelset vi kan se genom fönstret, det som ligger bakom rådhuset (det finns tydligen tre fängelser i Durham visar det sig) och att de jobbar som vakter där. Anledningen till att de var så intresserade av nyheterna och jakten på honom, var för att han hade svurit att hämnas på flickvänner, hennes nya pojkvän och de som fängslat honom. Så eftersom han sagt att han skulle komma tillbaka och döda dem och han redan infriat löftet om att hämnas på de första två, var de noga med att följa jakten på honom. Man kan säga att det var minst sagt en intressant första dag i England!

Framme i Durham!

Så efter bil, flyg, flyg, tåg och taxi var till slut D och jag framme vid St Chads. St Chads ägs av Durham University och ligger bakom katedralen i Durham, där med blev vi inackorderade väldigt centralt och i en väldigt trevlig del av staden. Detta skulle vara vårt hem för den kommande månaden. Vi började vår vistelse med att lämna pick och pack på våra tilldelade rum och möte sedan upp igen för att gå ut och se staden.

Durham ligger väldigt vackert vid floden Wear och är känt för att vara en medeltidsstad med en katedral i normandisk stil. Fast för många av de som jag kom att träffa kände de mest till den för att scener från Harry Potter hade spelats in i den.

När vi kom till Durham på gick den årliga Brass Festival, så i överallt stod det musikanter och spelade och folk dansade och klappade glatt med. Det kändes mycket ovant mot Sverige där man aldrig ser nått liknande och om man mot förmodan ser det så är passerar folk med blicken i backen alternativt tittar med dömande blickar. Det var väldigt kul att gå runt på stan och känna sån livsglädje!

Ett oväntat möte...

Så jag sitter där på tåget, med packning för en hel månad samt kameror och dator, bredvid en skylt om att ensamt bagage omhändertas och känner att min lilla blåsa är mer än full. På vågen läggs nu frågan om jag skall lämna min plats och mitt bagage och ge mig på jakt efter toalett eller om jag skall försöka hålla mig tills jag kommer till Durham. Inser ganska omgående att de sista alternativet inte alls kommer att fungera, men jag vill inte heller lämna allt bagage om jag inte snabbt och effektivt kan ta mig tur och retur till toa. Så jag vänder mig till den som sitter bakom mig för att fråga åt vilket håll toan ligger åt. Till svar får jag 'inte en aning' på en väldigt amerikansk engelska. Så jag kan inte låta bli att fråga om hon är på väg till samma slutstation som jag och det var hon. Det var så jag träffade D. Vi slog följe hela vägen fram och hon var även snäll att passa mitt bagage när jag sprang på toa. Under resans gång tog hon även chansen att provsmaka Djungelvrål, vilket hon snart ångrade. Det finns inte många utanför detta lands gränser som gläds över denna fantastiska godssak med saltad saltlakrits!

On the train...

Sitter på tåget och hör högre stämmor som talar. Det låter som amerikansk engelska i mina öron. Skymtar en som jag tycker det är något bekant över. Skulle tro att han och de som han pratar med, som jag inte ser, alla skall till samma slutdestination som jag. Kanske borde jag gå fram och fråga, vara lite framåt och knyta kontakter tidigt, men jag känner att jag är inte riktigt redo än. Det finns ingenstans att gå på tåg och jag är lite för trött för att hålla igång plattityder. Får se hur det blir när vi kliver i Durham.

On another note... Nu vet jag inte den aktuella självmordsstatistiken för något land, men kan tycka att den borde vara hög i England. Stadsplaneringen är bedövande tråkig för att inte säga alla dessa fula tegelhus. Jag känner mig nästan suicidal bara av att passera det.

Nu börjar det närma sig...

Efter lite väntan på plattform 1A, så har jag nu brottats med en hög med britter om att komma på tåget. Det finns ingen plats för bagageförvaring, men jag har tvingat in min väska på en fönsterplats. Nu är det bara att luta sig tillbaka och beskåda det engelska landet.

Resan fortsätter...

Tack och lov för att planet till Manchester var större. Fick faktiskt sovit en stund också, men med väldigt konstig vinkel på nacken och det känner jag av ännu. Resan gick bra, men landningen var skakig och svajig. Tror vi landade i medvind och fick för mycket hjälp så att säga för vi kom även 10 min för tidigt.

Passkontrollen gick fort och lätt och så småningom kom även min väska. Samlad och klar började jag att ta mig ut. Fanns många matställen att välja på, men jag köpte mig en fralla med ost och skina samt en cola då jag ännu inte intagit någon frukost.

Jakten på tågstationen fortsatte omgående, men den var inte för svår att hitta. Framför allt inte när man frågade i informationen. Det är en väldigt specifik dialekt i Manchester märker jag, inte lika lätt att förstå som man skulle kunna tro. Undrar om min engelska kommer ändras under min vistelse här och i såna fall hur, då jag kommer umgås med både lokalbefolkning och amerikaner. Det kommer väl visa sig antar jag.

Förflyttade mig till fots från flygplatsen till tågstationen (den var var bara en lufttunnel bort) och fick köpt mig en biljett. Fick biljett till ett direkttåg som går 11:17, så gott om tid att äta min inhandlade frukost på.

Tyvärr var det ont om sittplatser så jag satte mig vid bussarna. En annan ensam kvinna kom och slog sig ner i närheten. Jag åt i godan ro och bussen utanför åkte. Så tittar kvinnan upp och frågar vart bussen tagit vägen och om inte jag skulle med den. Himla otur för henne, hon rusade iväg och gick bokat om sin biljett i alla fall. Bussen hade gått för tidigt och dessutom hade chauffören inte öppnat dörren och sagt till, som hon senare sa att de alltid gör. Tråkigt för henne. Hon är ifrån Darlington, vilket osökt fick mig att tänka på Dick Darlington från ett avsnitt av Couplings.

Nu kom en annan busschaufför och ropade Birmingham, så jag förstår vad hon menar. Hon får en ny chans om en timme. Nu toa och sen tåg!

Resan börjar...

Vaknade tidigt på morgonen till mörker som resulterade i ett otroligt skyfall. Packade ner det sista i väskan, klädde mig och lämnade lägenheten för en tid framöver. R. hade kört fram och lastat bilen. Det var bara jag som saknades och sedan var vi på väg.

Regnet öste och vägarna var dränkta i vatten. Det gav med sig så småningom och en riktigt vacker dag började gry. Resan till flygplatsen gick bra och jag checkade in själv och lämnade sen in bagaget. Det var för mig nya rutiner, men visst det går också bra.

Sen var det dags att säga hej då. Det kändes konstigt att lämna alla nära och kära och flyga solo. Det var längesen jag reste själv och det är första gången jag är borta så här länge, även om en månad inte är särskilt lång tid.

Säkerhetskontrollen gick bra. De insisterade på att kolla min dator, vet inte varför, men jag har inga hemligheter så spela roll. Därefter var det bara att gå till gaten.

Planet var det minsta jag sett. Kände mig som tomten som klämmer sig ner genom skorstenen. När mitt huvud är nära taket är det inget stort plan. Man kände lukten av avgaser, det lät mycket och hade konstiga knak-ljud för sig. Jag har aldrig varit rädd för att flyga, men detta var förenat med obehag.

Allt gick bra dock och jag var framme i Köpenhamn inom en timme. Här är det kanonväder och jag har nu checkat in i nästa gate och är redo att åka vidare till Manchester. Börjar känna lite hunger, så det är bra att det är en kort resa. Kanske man kan handla sig nått på planet.

Nu börjar ombordstigningen, Manchester here I come!

HUMOR / Comedy Central Presents Adam Ferrara

Comedy Central Presents Adam Ferrara (20:31)

Helt otroligt!

http://news.yahoo.com/s/ap/20100614/ap_on_re_us/us_camera_s_odyssey

http://travel.webshots.com/album/577735131ZvBWTi

George uttryckte det väl...

...när han sa följande:

Religion has convinced people that there’s an invisible man living in the sky, who watches everything you do every minute of every day. And the invisible man has a list of ten specific things he doesn’t want you to do. And if you do any of these things, he will send you to a special place, of burning and fire and smoke and torture and anguish for you to live forever, and suffer and burn and scream until the end of time. But he loves you. He loves you and he needs money.

Av: George Carlin
IMDB George Carlin

the Bounty Hunter

I söndags så var min fästman och jag och såg the Bounty Hunter. Jag hade sett trailern för den och den verkade ganska så underhållande. Mina förväntningar var inte så höga då detta inte är min sorts film, men jag blev glatt överraskad.

Filmen handlar om en polis (Gerard Butler) som blivit av med sitt jobb och försöker att hanka sig fram genom att försörja sig som Bounty Hunter (prisjägare). Till sin stora glädje får han i uppdrag får han att plocka in sin ex-fru som inte infunnit sig i domstolen för en förhandling. Självklart tror han att det kommer vara lättförtjänta pengar då han räknar med att det bara är att hämta henne. Så lätt blir det inte. Ex-frun (Jennifer Aniston) spelar en journalist som missar förhandlingen i domstolen för att hon är ett scoop på spåren och hon är inte redo att möta lagen förrän hon fått sin story.

Han jagar henne, hon jagar storyn och det visar sig att de är inte de enda aktörerna i berättelsen. Innan allt når sin upplösning så har man bjudits på många skratt och sköna stunder. För mig var den mycket underhållande och väl värd biopengen. Jag kommer nog faktiskt se den igen när den kommer som hyrfilm!

Betyg: 3.5 av 5

VINOVIUM 2010 - Steg 4

Flygbiljetten är äntligen bokad! Fast det gjorde jag faktiskt för ett tag sen. Dock har jag inte bokat någon hembiljett ännu. Kan det vara en undermedveten förhoppning om att få lov att stanna kvar eller åka vidare på något mer projekt? Om jag får chansen så hoppas jag att det löser sig med jobbet så jag kan ta den.

Jag har också fått mail om att vi kan anmäla oss till olika fördjupningsprojekt under den tid vi är på plats. Alla låter så intressanta så jag har ännu inte bestämt mig för vilket (kanske vilka) som jag skall anmäla mig till. Skall granska dem igen imorgon och känna efter vad som är rätt för mig.

Nedräkningen har i alla fall börjat nu. Det är mindre än en månad kvar. Om 26 dagar så åker jag. Kanske skall börja fundera på vad jag skall ha med mig och börja tänka igenom min packning, handla det jag eventuellt behöver handla.

Är i alla fall klar med försäkringar och vaccinationer. I nuläget känns det som om det inte är mycket kvar för mig att vaccinera mig mot, men det finns ju en uppsjö med vaccin. Tror dock att jag har tagit de som kan komma att vara aktuella.

Förberedelserna för utgrävningen är också i full gång. Schaktet är gjort och fynd har börjat göras. Man kan följa utvecklingen på deras blog ROMAN BINCHESTER.

Mallorca 2010 - Del 4

Fjärde dagen på semestern, tredje och sista dagen med hyrbil och framför allt P:s födelsedag! Eftersom vi hade åkt österut och längst kusten enda dagen och sen västerut och längst kusten nästa dag. Så bestämde vi oss för att åka snett in över ön för att se "inlandet". Vi satte kurs mot en herrgård från 1700-talet och åkte genom ett landskap omgivna av de berg som vi tidigare dagar hade kört på utsidan av. Stundvis påminde miljön om Toscana, i alla fall ju närmare herrgården vi kom och allt kändes så stilla och vackert.

Väl framme möttes vi av ett underbart hus. Komplett med egna fruktodlingar, bageri och djurhållning. Det fanns hästar, åsnor, getter, grisar, kor, kalkoner och höns bland annat. I fruktodlingarna fanns apelsin och citronträd, samt mandarinträd. I den lummiga trädgården fanns även en koi-damm med en liten bro. Det var hur mysigt som helst!

Själva huset överträffade alla förväntningar. Det var i ett mycket välbehållet skick och kvar fanns allt precis som det lämnats så att säga. Det var möbler, kläder, vapen, böcker och porslin. Det var sannerligen ett rent nöje att få beskåda härligheten. Nästan som att resa tillbaka i tiden. De hade ett eget kapell, en egen vinkällare och ett destilleri där man fick prova huset drycker. De var mycket goda. Man fick även se tjänarnas bostäder och där de samlade in sina grödor för bearbetning. Det fanns hur mycket som helst att se och allt var väldigt intressant. Mitt favoritrum var dock det lilla arbetsrummet i början av huset. Det var gamla luntor från golv till tak och vägg till vägg. Där fanns också ett litet skrivbord med en liten läslampa. Det var ett absolut underbart litet rum fullt av historia!

Gott trötta efter vår långa rundvandring satte vi oss och fikade i solen med kaffe och glass. Där var vi också väldigt nära att ta en ofrivillig siesta så vi bestämde oss för att åka ut till kusten för en riktig lunch innan vi till kvällen skulle bege oss till Magaluf för att festa och fira P:s födelsedag. Vi körde till en mysig hamnstad som jag nu inte minns namnet på, men där hade de så klart tagit siesta så vi bestämde oss för att åka tillbaka till Alcudia för att äta där och sen göra oss i ordning för kvällen.

Väl tillbaka i Alcudia så åt vi, bytte om började festa. Tack till F & D som ställde upp som chaufförer. Det tog väl kanske en timme till Magaluf och det var inga problem att få parkering. Ganska omgående kastade vi oss in på en britisk pub där en möhippa pågick. Fast indirekt kan man säga att alla pubar är brittiska, för det är rent löjligt så mycket britter det är i Magaluf. Vi som inte körde jazzade loss på dansgolvet, men britterna spårade snart ur och vi gick vidare. Det finns många ställen att gå ut på i Magaluf så vi hittade snart en annan bar. Där blev vi inte heller allt för länge och eftersom P ville ut i bemärkelsen ut, som uteställe större än pub, så gick vi in på ett sånt ställe som man ser på brittiska dokumentärer från Ibiza.

Där dansade nästan nakna kvinnor på podium och en massa fulla britter över allt annars. Dålig sprit flödade och musiken pumpade. Det var också en upplevelse. A & jag fortsatte att jazza loss och hade helkul! Våra chaufförer var mer reserverade och jag är inte riktigt säker på hur P och hans bror firade födelsedagen. Natten var långt ifrån slut där, men mer än så kommer jag inte dela med mig ;o)

Mallorca 2010 - Del 3

Eftersom vi hyrde bilar för 3 dagar så gjorde vi en bilutflykt även på vår tredje semesterdag. Denna gången valde vi att åka åt andra hållet och köra kustvägen på Malloras västra sida. Vårt första stop blev Lluc. Anledningen till vårt stopp var Santuari de Lluc - ett kloster. Det är inte av religiösa skäl, det är av historiska skäl, samt för naturen och utsikten. Klostret var inte så kyrkligt som man är van att kloster brukar vara. Det påminde mer om en regementsbyggnad. Det fanns i alla fall en vacker kupol, samt ett museum med föremål från trakten och sjunkna fartyg. Det var jätteintressant med föremål från stenålder till nutid. Där stannade vi en god stund. Förutom F som väntade utanför och tog en glass i solen.

Sedan åkte vi vidare till Fornalux. Underbart mysig by i bergen! Tyvärr fanns det inte parkering för två bilar och skulle vi släppa bilarna på vägen som det inte är helt ovanligt att man ser i Spanien, så skulle vi blockera all trafik så det hade inte blivit populärt misstänker jag. Dessutom hade mat-och-sov-klockan börjat ringa på några i sällskapet så de ville vidare. Vi fick nöja oss med att se Fornalux från bilen, men det var jättefint.

På vägen till Soller och Port de Soller så stannade vi och njöt av den fantastiska utsikten och det underbara vädret. Ett sånt underbart ställe Mallorca är. Man kan verkligen förstå att folk turistat där så länge. Man kan också förvänta sig att folket borde ha tröttnat på alla dessa turister, även om det är en stor grund för deras inkomster, men har de tröttnat så märks det inte. Alla vi träffade på var otroligt vänliga och tillmötesgående.

Tidigare erfarenheter i gruppen och en starkt längtan efter mat gjorde att vi hoppade Port de Soller och körde direkt till Soller för att äta lunch. Det var underbart i Soller! Där fanns ett litet torg, en kyrka och massor av restauranger och affärer på som trånga gator och gränder. Vi satte oss på en restaurang vid torget och bara njöt! Njöt av solen, av atmosfären, av den gamla spårvagnen som gick mellan Port de Soller och Soller. Maten var jättegod och ölen var kall. Det fanns inte något den stunden saknade. Goda vänner, god mat, fint väder och härlig miljö. Det är lycka-stämpel på såna stunder!

Efter att ha smörjt vårt krås så begav vi oss genom Deia till Valldemossa. En fantastiskt vacker tur! Utsikten var bländande och det var inte bara för att solen sken oss i ögonen. Livet är gott! Vi stannade i Valldemossa och gjorde en stadsvandring med en glass till efterrätt på den sena lunchen. Även det var en söt liten stad och där fanns självklart även en stor kyrka som vi besökte.

Vi lämnade Valldemossa när det började bli kväll och begav oss tillbaka till Alcudia för lite mera festliga äventyr!

Nostalgi

Snubblade på denna på youtube, en av bandets bästa låtar.
Bon Jovi - Wild is the wind
De har gjort så mycket musik och det mesta är bra, men väldigt många låtar är otroligt bra. Detta har alltid varit en av favoriterna. Det är sällan de som släpps som singel som är de bästa. Sen att kalla det nostalgi kanske är starkt. Det är nostalgi för mig för jag har gillat den sen jag hittade bandet, men när den skivan kom och var aktuell var jag bara 6 år... you do the math...

Stanna ekorrhjulet, jag vill gå av - av Sandra Karlsson

Stanna ekorrhjulet, jag vill gå av - skulle vara titeln på min kommande bok om jag skrev någon. Om jag faktiskt skrev en bok skulle jag hålla på med prologen och kapitel 1. Vi får se, kanske jag delar med mig av utveckling med tiden.

Ateistens dag är grundad

Jag har fastslagit att Ateistens Dag skall firas 21 maj från och med 2010. Det var då jag fick iden och det är då jag kommer fira den. Dagen krockar inte med någon annan högtid och trots att det är Konstantins namnsdag så kommer jag att fira den 21 maj, för jag har också rätt att ta plats i kalendern. Religionen har så många datum som det är.

BAKGRUND
Ateistens dag är väldigt ung. Den har hittills bara firats en gång. Idéen har funnits länge, men den genomfördes inte förrän 21/05/10.

Dagen har grundats till följd av den frizon som ges religioner vad gäller deras åskådning och utövande. Syftet är att främja samma frizon för de som är religiöst obundna. Alternativt att skapa en tolerans och acceptans för ifrågasättande av religioner på motsvarande sätt som många religioner utmålar icke-troende som otrogna och vilsna.

Målsättning: Samma respekt för alla livsåskådningar eller samma möjligheter till debatt och ifrågasättande.

Tanken med dagen är att erkänna, uppmärksamma och ge plats för alla de som lever utifrån att det inte finns en högre styrande makt.

HUR FIRAS ATEISTENS DAG
I linje med dagens bakgrund så firas dagen precis som man helst önskar. Som fri från en högre styrande makt är man själv ansvarig för sina beslut och sin vilja. Det är denna frihet och detta ansvar som dagen vill lyfta erkännande för.

ATEISTENS DAG firas varje år 21 maj.
Den grundades av Sandra Karlsson.

Definitionen av ateism, som ligger till grund för denna dag: ingen tro på någon form av högre makter (gäller all tro på högre makter, oavsett kultur).

Mallorca 2010 - Del 2

Dag 2 började lite trevande. Vi visste inte riktigt vad vi ville ha ut av den. Alla var överens om att vi skulle hyra bil och åka runt på ön. Det hade vi bestämt kvällen innan, men vi hade inte bokat något. Vädret var uppehåll, men mulet som solen kämpade för att bryta igenom. När den lyckades var det väldigt varmt och skönt, men det var inget strand och poolväder.

Så bil blev det, två till och med. Vi kom fram till att två mindre bilar var smidigare i fall vi ville dela på oss. Det är även ganska trångt i spanska städer och det visade sig dessutom vara billigare att hyra två små än en större. Vi fick inte bilarna förrän efter lunch så vi valde att åka längs kusten österut.

Vårt första stop var borgen Sant Salvador i Arta. Fantastiskt mysig liten borg och kyrka på kullen vid stadens kant. Så härligt att äntligen komma ifrån vardagen, vara ledig och göra något roligt och intressant med ett härligt gäng av bra vänner! Det är lycka-stämpel på såna stunder.

Sedan for vi vidare till Punta de Capdepera. Det var dags för lunch. Halva gänget är väldigt vana med att äta regelbundet och träna mycket, så de var hungriga snudd på oavbrutet. Självklart kom vi mitt i siestan, men vi hittade ett snabbhak med pizza och kebab. Jag som inte gillar kebab beställde pizza och den var mer än okej.

Sen delade vi på oss. A&D hade redan sett borgen i Capdepera så de valde att fortsätta strosa i Punta de Capdepera. Resten av gänget gav sig av mot borgen för att sen åka vidare till droppstensgrottorna i Porto Cristo. Sedan skulle vill alla mötas upp i Manacor för att gå ut och äta. Jajamen, vi planerade redan nästa måltid!

Castell de Capdepera var bara underbart fantastiskt! Utsikten var slående. Borgen var på sitt vis imponerande. Det var två saker som gjorde det till ett sånt bra besök, om man bortser från det uppenbara som är resesällskapet. Den ena är den härliga muren, de fina tornen och framför allt avsatsen som löpte runt hela borgen som man rusade runt på. Den andra var hur man kunde se alla dessa rester av murar. Att man kunde se hur folk en gång i tiden bodde där trångt, trångt i labyrinter för att förvilla eventuella inkräktare. Helt underbart!

Sen kastade vi oss iväg till Porto Cristo för att se de omtalade droppstensgrottorna, men vi kom för sent. De hade redan stängt. Det hade varit kul att se dem, men jag har sett droppstensgrottor i Turkiet så det var mer synd om resten av gänget. Det är sånt som händer så vi meddelade våra avvikare att vi var på väg till Manacor för tidigt och så stack vi vidare.

Manacor var en trevlig liten stad med en mycket lustig kyrka, eller snarare kyrktorn. Medan vi väntade in övriga satte vi oss på ett bar/café vid torget. Blev lite förvånad av att den unga tjejen som jobbade där inte kunde ett ord engelska, men det gick ju bra ändå. Medan vi sitter där börjar vi diskutera att Palma skulle spela mot Real Madrid i Palma på kvällen. Började spekulera i om det fanns lediga platser och vad biljetterna skulle kunna kosta.

På min icke-existerande katalanska spanska frågade jag tjejen i baren om pris och biljetter. Tro det eller ej men hon förstod mig. Dock så visste hon inte säkert, så jag bad om numret till stadion men de hade bara en katalog för kommunen. Snäll och hjälpsam som hon var så frågade hon resten av baren, det vill säga deras kunder, om någon visste något. En kvinna berättade på spanska att det fanns en i stan som ordnat med biljetter och bussresa för de i stan som ville gå på matchen. Hon gav oss vägbeskrivning till honom och vi hittade nästan hela vägen fram, men vi fann inte honom.

På vägen tillbaka till bilen när vi var redo att ge upp så såg vi ett Internet-café. Där hoppade vi in och tog reda på numret till stadion och jag ringde. Det var en telefonsvarare som svarade på snabb spanska. Jag fattade knappt hälften. Så vi fick han som drev cafét till att hjälpa oss. Han kunde faktiskt engelska, men han var inte spansk utan inflyttad. Han berättade att kontoret var stängt, men att biljetterna kostade 135 EUR för män och lite mindre för kvinnor.

Vi tackade så mycket för hjälpen, men det var för dyrt för oss. Så vi tog en promenad till den vackra kyrkan istället och letade samtidigt efter en restaurang att sätta oss på. Kyrkan var fin och A och jag gick in för att titta. Det slamrade och slog och hon sa, tänk om vi blir inlåsta. Aningen nervös hoppade hon ut igen och mycket riktigt höll en man som var äldre än gatan på att stänga för kvällen.

Så vi fick strosa vidare. Vi kom till vår förvåning fram till att det var skralt med restaurangutbudet. Så vi bestämde oss för att åka tillbaka till Port Alcudia och äta där, samt se fotbollen. Väl tillbaka hamnade vi på en restaurang i hamnen med storbilds-tv. Det var en ovanligt målrik match. Real Madrid vann med 5-0, varav 4 mål stod Ronaldo för. Den mallorkinska stämningen var nog inte på topp på arenan, så det var kanske lika bra att vi aldrig kom dit.

Sen var vi faktiska ganska trötta och återvände till hotellet, men det hindrade oss inte från att mysa till det med god dryck och många skratt...

Jobbskatteavdrag

På Jobbskatteavdrag.se kan man beräkna hur mycket extra man får i plånboken numera. Det är trevliga siffror.

Ateistens Dag

Idag har jag bestämt mig för att börja fira Ateistens Dag. Har googlat och kan inte hitta att den finns. Däremot så finns det dagar för alla religiösa högtider, för kanelbullar, bakelser, barn och föräldrar. Skall man hårddra det finns det inte nog med dagar i kalendern för att täcka alla. Framför allt inte om icke-hetro skall ha en hel vecka.

Jag har ännu inte bestämt mig för vilken dag på året som jag skall fira Ateistens Dag. Det skall inte krocka med något annat för alla har rätt till sin tro / icke-tro och firande. Rimligen så borde idag vara Ateistens Dag eftersom det var idag jag bestämde mig. Samtidigt så har Konstantin namnsdag idag. Det kanske inte säger alla allt för mycket, men han var den som införde kristendomen i Romarriket - in hoc signo vinces (i detta tecken skall vi segra - korset).

Vill ju inte att Ateistens Dag på nått vis skall kunna misstolkas på grund av Konstantin. Samtidigt skulle det kunna ses som ett försök att ersätta hans dag med nått bättre, men det är inte det som detta handlar om. Jag vill på intet vis ersätta någons tro eller påtvinga dem att tro, tycka och tänka som jag. Det enda jag vill är att såna som jag, som valt att stå utanför religiöst troende, skall få samma erkännande.

Skall fundera lite på detta, tänka igenom mina möjligheter och se till utbudet av årets kvarvarande dagar och återkomma. Maj är annars trevlig, vore gott med en ledig dag i vårsolen! Fast blir det så får jag fira i efterskott, för nu är det inte många timmar kvar på dygnet.

VINOVIUM 2010 - Steg 3

På Vinovium-fronten intet nytt. Jag har haft så mycket med jobb, skola och resa att jag inte riktigt hunnit med förberedelser för resan till England. Har inte ens fått bokat biljett ännu, vet inte vad det är som är fel på mig. Satt med det igår och kollade flygtider, men bokade inte. Borde göra det nu, men så blir det inte heller. Skall försöka få tummen ur under helgen. Ser så fram emot detta!

RIP Ronnie James Dio

Den 16 maj i år så somnade Ronnie James Dio in efter att ha insjuknat i magcancer förra året. För er som inte är så mycket för rock så kan noteras att han är lite av en ikon inom området och har bland annat varit med i band som, Elf, Rainbow, Black Sabbath, Heaven & Hell och självklart Dio.

Själv har jag aldrig lyssnat på hans musik. Jag gillar rock, men det är inte där jag har fastnat. Skälet till detta inlägg är följande artikel i Metal Hammer.

Jag blir fruktansvärt upprörd över att dessa religiösa dårar skall använda hans begravning till att sprida sitt gift. De skall proklamera Dio som satanist och utövare av trollkonst. Syftet med detta, vad jag förstår, är att hans usla och förledda anhängare skall få höra "goda ord" och kanske kunna ledas rätt.

Om man bortser från detta med djävulsdyrkan och trolldom, för det är bara för absurt. Det är som om man återvänt till häxprocesserna på 1500 - 1600 talen. Så skall de helt respektlöst kasta sig över, vad som skall vara, familjen och fansens chans att få säga hej då och tack till en människa som onekligen har spridit glädje till massor av människor under många år. I deras sorg skall de bli överfallna av främlingar som hugger den de förlorat med grovt och elakt förtal. Kärleksbud my ass! Jag blir så förbannad. Återigen visar sig religionens fula nuna.

Jag har alltid varit för att folk skall få tycka och tänka vad de vill, bara de inte skadar någon annan i processen. Detta skadar en hel blodsfamilj och en hel världsfamilj av fans och det är så helt otroligt frustrerande att situationen ens kan uppstå. Vad som retar mig nästan än mer med den religiösa dimman, som täcker så många människors medvetande är;
> att det inte är okej att säga ifrån till dem
> att det inte är okej att tycka något annat
> att det inte är okej att säga till dem att man tycker de har fel

Diskussion och ifrågasättande får inte existera. Då kränker man deras religionsfrihet, men ni kränker min frihet att tycka och tänka vad jag vill!!! Jag blir kränkt av att se hur religiösa dårar skall förstöra en begravning. Jag blir kränkt av att Jehovas Vittnen kommer och försöker omvända mig. Jag blir kränkt av så mycket av vad de pysslar med att jag inte ens orkar tänka på det.

Jag förstör inte dop och konfirmationer, jag går inte runt och försöker omvända dem till att lämna gud och komma ut i en värld där man tänker själv, ifrågasätter och står på egna ben av sin egen fria vilja. Religion för mig är för de svaga människor som behöver tro att det finns någon som styr över dem, så att allt sker på någon annans vilja och så att de aldrig egentligen behöver ta ansvar fullt ut.

Uppriktigt sagt så hatar jag att religion kan användas som en ursäkt för våld mot medmänniskor. Hur kan att spränga folk i luften vara en del av ett heligt krig? Om gud vill ha ihjäl dem så klarar han det nog själv. Om han nu har skapat allt så kan han väl ta död på det också, eller har hans krafter begränsningar? Hur kan ens ett heligt krig få lov att vara en förklaring? Om jag skulle bomba ett köpcentrum och orsaka död åt många oskyldiga människor, så skulle ingen acceptera förklaringen - jag är ateist och ville bara demonstrera att när det görs i religionens namn så får man inget säga för då kränker man deras tro, men när jag gör det så får jag livstid. Det finns inget som heter att 'handlingar som främjar ateism' är en ursäktande förklaring.

Det skall det inte heller finnas vill jag bara understryka, men det skall gälla åt alla håll. De borde veta vad de tror på och varför, så varför får man inte fråga? Varför är det fel att ta upp något som finns omkring oss till debatt?

Jag blir så trött på alltihop, så fantastiskt jäkla trött...

Mallorca 2010 - Del I

Äntligen var det dags! Den resa jag längtat efter så. I början av maj stack vi till Mallorca, jag, min fästman, hans bror och tre vänner. Vi skulle bo i Alcudia i en vecka.

När vi landade så regnade det. Det är man inte van med (där i alla fall), men det har varit en lång och kall vinter överallt och allt känns bara så fel och förskjutet. Dåligt väder skulle inte få hindra oss från att ha en toppsemester, så glada i hågen letade vi upp vår transferbuss och begav oss till Alcudia.

Där var det översvämningar här och där. Det hade tydligen regnat två veckor före vår ankomst. Vi checkade in på vårt hotell och det var jättefint. Min fästman och jag fick ett stort rum med eget sovrum, vardagsrum med köksindelning och så ett badrum med ett förrum till. På det en stor balkong mot havet och poolområdet, som man kunde gå ut på både från sovrummet och vardagsrummet.

Väl incheckade tog vi lokalbussen till Port Alcudia för att äta. Några i sällskapet gick på svältläge. Vi tog snudd på första bästa restaurang nere vid hamnen och smörjde vårt krås. Sen blev det lite shopping innan vi satte oss på en brittisk pub. Några öl senare åkte vi tillbaka till hotellet där vi satte oss i jacuzzin, simmade i inomhuspoolen och svettades i bastun.

Efter dusch och lite festande tillsammans på vårt rum, kan man inte säga annat än att det var en riktigt god start på semestern!

VINOVIUM 2010 - Steg 2

Igår fick jag i alla fall kollat upp detta med försäkring. De skulle skicka mig ett försäkringskort och så har jag även utökat min personförsäkring till att inkludera arbete inom EU. Det finns visst tre zoner, EU, Världen förutom Schweiz och USA och så den tredje är hela världen.

Den reseförsäkring man har i hemförsäkringen gäller i 45 dagar, skall man vara borta längre måste man förlänga detta innan dessa 45 dagar har gått. Helst en vecka innan för om förlängningen inte är betald när perioden är slut så avslutats försäkringen.

Nu är jag i alla fall försäkrad för om något skulle hända på utgrävningen eller under resan i övrigt. Jag har också sparat ner alla telefonnummer till försäkringsbolaget på mobilen. Innan hade jag bara SOS International, vilket inte alls är dumt att ha med när man är ute och reser förvisso. Man vet aldrig om det händer nått, även om jag hittills har klarat mig - tack och lov!

Det hela känns som om det är för bra för att vara sant, men nu är jag upplagd på The Team Album 2010 så nu börjar jag våga hoppas på att det faktiskt skall bli av.

Det skall bli så fantastiskt kul! Även om det skulle regna hela tiden, om alla skulle vara otrevliga etc så spelar det ingen roll. Detta är en ny erfarenhet och bara det gör det till något helt otroligt. Ser så fram emot detta.

Självklart kommer jag sakna fästmannen, familj och vänner. Jag har hellre aldrig rest utomlands själv eller varit utomlands och varit den enda i gruppen från ett språk. Vanligtvis när jag reser så reser jag ju med nån annan så att prata svenska finns ju med i bilden under resans gång. Denna gång kommer det att vara engelska all the time! Förutom mig så kommer alla deltagarna från engelskspråkiga länder och vi skall bo i ett.

Jag känner mig ganska säker med min engelska, men jag tror och hoppas att den kommer utvecklas nu när jag får leva och andas den på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Ser som sagt väldigt mycket fram emot detta och det hade varit väldigt kul om det kunde leda till något mer, men det vågar jag inte hoppas på.

VINOVIUM 2010 - Steg 1

Efter beskedet att jag blivit antagen till the Binchester Roman Excavations project så har jag självklart accepterat platsen! Därefter så har jag börjat ta itu med att samla ihop den information de vill att jag skall skicka dem.

Dels har jag skickat dem mitt foto för the Team Page. Det var det enkla. Sen var det allt med vaccinationer och medicinsk historia etc. Har idag prata med en sjuksköterska och kommit fram till att jag i alla fall är vaccinerad så det räcker.

Stelkrampssprutan fick jag i tre doser som liten och sen ytterligare en dos när jag gick i fyran. Därefter fick jag ytterligare än för två år sen när jag fick en spik i min stortå! Detta skall tydligen ha effekt i 30 år och det bör räcka en stund. Sköterskan skulle skicka en journalanteckning på när jag fick den senaste sprutan så jag kan skicka in som underlag. Sen är jag också vaccinerad mot Hepatit A & B, genom Twinrix och den skall väl räcka i 20 år. Så det känns ganska bra.

I morgon skall jag kolla min personförsäkring, vad som gäller med reseförsäkring och så att jag har giltigt pass och sjukförsäkringskort, men det tror jag. Var ju till Kreta för inte så längesen. Det är lite pill, men det är ack så roligt!

Lycka!

För några veckor sedan såg jag en annons för att man kunde ansöka till Stanford University (CA, USA) om en plats i deras arkeologiska team för en utgrävning av en romersk bosättning i England. Det hade ju verkligen varit något för mig så jag började genast att samla ihop referenser, skanna in betyg och författa en ansökan.

Min kära fästman och mina goda väninnor ställde upp som bollplank och granskare av ansökan och till slut fick jag skickat in den. Det tog inte många dagar faktiskt förrän jag fick svar. Vågade nästan inte hoppas på att det skulle gå vägen, men det gjorde det!

Dear Sandra

We are writing to tell you that your application to the Binchester Roman Excavations (Vinovium 2010) has been successful. We would like to offer you a place to join us this summer. This will be the first full season of archaeological excavations at Binchester and we look forward to welcoming you to our team!

Hela juli kommer jag att vara i Durhamn, England och delta i utgrävningen av en romersk bosättning. Det skall bli något så otroligt, fantastiskt kul! Hoppas att det förutom en rolig upplevelse även kan leda till att någon dörr kan öppnas inom området så jag kan hänga mig kvar längre än juli, men det spelar ingen roll. Just nu ser jag bara fram så mycket åt att komma iväg!

Har idag även fått bekräftat på jobbet att jag kan ta hela juli ledigt så även där har det löst sig. Det känns nästan för bra för att vara sant! Det brukar aldrig gå som jag vill, så jag är lite rädd att det hela kommer att kollapsa.

Om vulkanen på Island inte ger sig så kan det ju ställa till problem. Då kanske de inte kan ta sig hit från USA och det blir inställt, men det känns högst osannolikt. Kan jag inte flyga så tar jag färjan. Tyvärr går det inga från Göteborg längre så då får jag ta mig till Danmark och ta färja därifrån, men sånt löser sig alltid.

Så nu börjar allt planerade!

Krank och movietime

De senaste veckorna har jag haft ont i halsen, snorat och haft feber från och till. Idag har det varit mer till än från, så jag har bestämt mig för att krypa till kojs mycket tidigare än vanligt. Med mig har jag uppenbarligen tagit laptopen, för jobba/plugga bör man annars dör man, eller är det tvärtom?!

Either way har jag tagit med mig Da Vinci Koden som avslappning och underhållning för en pendlande sjuk. Boken är ju väldigt mycket bättre, men jag tycker ändå de har lyckats bra med filmen.

Den har precis alla de element jag gillar, historia, gamla byggnader, konstverk, fina miljöer, genomtänkt story och ett subtilt hån mot religionen. Fast hån är inte rätt ord, faktum är att Brown är väl snarare väldigt försiktig med ett aktivt ställningstagande, men berättelsen är ju vad den är och jag kan inte annat än fröjdas!

Semester på franska rivieran?

Om någon är intresserad så finns det en lgh i Agde att hyra v. 31 & 32. Det finns 6 riktiga bäddar + 2 extra madrasser (för barn). http://www.hyriagde.se/
För mer info använd Kontakta oss på hemsidan.

Jag är på nätet ser jag...

Satt och kikade på SSFPA:s hemsida inför sommarens dokumentation av hällristningar och såg att jag faktiskt hamnat med på bild! Kortet är taget från den tredje hällen vi arbetade på första gången jag var med. Inte långt därifrån hittade jag skålgropar som inte upptäckts tidigare. Det var kul!

SSFPA

Det går inte att länka direkt till bilden, men ni hittar den på Arbetsseminar / Fältarbete. Fjärde raden ner och längst till vänster ligger jag och målar i en hällristning.

MP3 hörlurarna ser lite oartigt ut får jag erkänna, men det annonserade jag innan att jag gärna ville ha lite arbetsmusik och att jag hade volymen långt så det var på intet vis distanserade. Om det inte hade varit okej, så hade jag inte satt i dem och vi hade många, långa och trevliga diskussioner om allt möjligt. Det var hur trevligt som helst!

Vare sig ni är intresserade av arkeologi / hällristningar eller ej, så är det ett mycket trevligt och annorlunda sätt att spendera en veckas semester.

Funderingar kring framtiden...

...har nog de flesta av oss ganska så kontinuerligt. En del lyckliga vet nästan från födsel vad de vill syssla med här i livet, andra (så som jag) har inte riktigt samma koll. Därför är det oftare lättare att identifiera vad man känner inte är rätt för en än att lyckas identifiera sitt livsmål. Med detta tänker jag dock främst på yrkeslivet.

Det finns några sanningar om mig som jag faktiskt kom fram till ganska tidigt i livet. Regelbundet ifrågasätter jag dem, men jag vidhåller dem ännu. Bland annat så har jag hittat min politiska och religiösa ståndpunkt. Har tack och lov även hittat en underbar fästman som delar dem, så inga inre stridigheter här inte. Vi står på samma grundvalar.

Jag har också alltid vetat att ur ett helhetsperspektiv så är det viktigaste för mig att leva ett lyckligt liv, oavsett vad det innebär. Det finns så många tråkiga måsten och förpliktelser i vår värld, så därför är det mitt motto att i möjligaste mån alltid försöka minimera tråkiga måsten och maximera vad det nu är som debiterar mitt livskvalitékonto (ett uttryck som jag använt under många herrans år).

Med detta i ryggraden väljer jag alltid familj och vänner över utbildning och yrkesliv. Jag jobbar för att leva, inte lever för att jobba som det heter. Det behöver på intet vis betyda att det ena utesluter det andra. Som bekant för många så har jag en Fil. Mag. i Historia och en Fil. Kand. i Arkeologi.

Hopplösa ämnen jag vet, men ack så intressanta. Om jag skall spendera så många år i yrkeslivet så vill jag ju göra det med något som ger mig glädje - om möjligt. Så jag valde denna utbildning i alla fall. Tyvärr har jag ännu inte fått någon nytta av den.

Det var därför jag började läsa företagsekonomi, ett beslut som jag kände var rationellt, logiskt och var nöjd med. Nu har jag dock kommit en god bit in i studierna och det finns både bra och dåliga aspekter. Tyvärr är en av de negativa aspekterna att jag inte riktigt känner lycka i vardagen. Jag känner att det är svårt att ta till sig för att jag är inte egentligen intresserad och när jag tänker mig en framtid som yrkessam inom detta område så känner jag oro och ångest. Det är inte med sånt här jag vill fylla större delen av de dagar som jag lever.

Så nu funderar jag på alternativ... Har ännu inte kommit fram till någon bra lösning, men det finns en en sida på Arbetsförmedlingens hemsida som ger information och prognoser om olika yrkesområden. Genom att läsa om olika områden och yrken så har jag på gott och ont kommit fram till att jag valde rätt från början.

Den utbildning jag sökte till och läste är något jag skulle vilja jobba med. Synd bara att det inte finns några jobb. På gott är det för jag ångrar inte att jag läste till de examina jag har. Hade jag backat alla dessa år hade jag nog åter valt med hjärtat. På ont är det för det finns inga jobb.

Återigen ser jag över mina alternativ för jag hoppar inte av något utan en plan... Frågan är bara hur jag skall ta mig in i mitt yrke när det har varit helt bombstopp tidigare?! Den nöten tål att funderas på för att komma fram till hur den skall knäckas...

Gå ur kyrkan

Slår återigen ett slag för att gå ur kyrkan. Det finns flera sidor med information om hur, bland annat dessa...

ateism.se

humanisterna.se

uturkyrkan.se

kyrkoavgiften.se

Dock behöver det inte kosta några pengar att gå ur kyrkan, fyll i formuläret och lämna in själv (eller posta och ta kostnaden för porto).

Peter Jöback

I mitt rensande hittade jag även ett kort på en ung Peter Jöback - signerat!

Blev jätteförvånad, han har aldrig varit för mig. Sen drog jag mig till minnes att det var en grej som tidningen Okej ordnade för många herrans år sen och jag prenumererade faktiskt på den.

Någon som är intresserad av Peter Jöbacks signerade bild?

Nostalgitripp

I natt övernattar jag hos mina föräldrar och tar tillfälle i akt att rensa ut lite i mitt gamla rum, bland allt som blev kvar när jag flyttade för 11 år sen. Det är inte bråttom att rensa ut när man inte bor i det.

I alla fall bjuder det på en enorm nostalgitripp och när jag går igenom gamla saker så tar jag fram saker ur mitt mentala arkiv som jag inte ens visste att jag arkiverat. Har bland annat hittat min allra första klocka. Rosa band med en rosa katt på, som man kunde öppna ett lock på och där under fanns en digital klocka. Mycket hi-tech och trendigt på sin tid. Absolut underbart!

Snart är det dags...

... för en av årets höjdpunkter. Den 25 februari börjar årets bokrea och då skall undertecknad botanisera bland härliga verk och mängder av bokstäver. Älskar böcker! Om jag liksom Belle i Skönheten och Odjuret kunde få mig ett slott med ett magnifikt bibliotek så skulle jag känna mig ganska nöjd. Det är inte mycket jag begär här i livet.