Ett oväntat möte...

Så jag sitter där på tåget, med packning för en hel månad samt kameror och dator, bredvid en skylt om att ensamt bagage omhändertas och känner att min lilla blåsa är mer än full. På vågen läggs nu frågan om jag skall lämna min plats och mitt bagage och ge mig på jakt efter toalett eller om jag skall försöka hålla mig tills jag kommer till Durham. Inser ganska omgående att de sista alternativet inte alls kommer att fungera, men jag vill inte heller lämna allt bagage om jag inte snabbt och effektivt kan ta mig tur och retur till toa. Så jag vänder mig till den som sitter bakom mig för att fråga åt vilket håll toan ligger åt. Till svar får jag 'inte en aning' på en väldigt amerikansk engelska. Så jag kan inte låta bli att fråga om hon är på väg till samma slutstation som jag och det var hon. Det var så jag träffade D. Vi slog följe hela vägen fram och hon var även snäll att passa mitt bagage när jag sprang på toa. Under resans gång tog hon även chansen att provsmaka Djungelvrål, vilket hon snart ångrade. Det finns inte många utanför detta lands gränser som gläds över denna fantastiska godssak med saltad saltlakrits!

On the train...

Sitter på tåget och hör högre stämmor som talar. Det låter som amerikansk engelska i mina öron. Skymtar en som jag tycker det är något bekant över. Skulle tro att han och de som han pratar med, som jag inte ser, alla skall till samma slutdestination som jag. Kanske borde jag gå fram och fråga, vara lite framåt och knyta kontakter tidigt, men jag känner att jag är inte riktigt redo än. Det finns ingenstans att gå på tåg och jag är lite för trött för att hålla igång plattityder. Får se hur det blir när vi kliver i Durham.

On another note... Nu vet jag inte den aktuella självmordsstatistiken för något land, men kan tycka att den borde vara hög i England. Stadsplaneringen är bedövande tråkig för att inte säga alla dessa fula tegelhus. Jag känner mig nästan suicidal bara av att passera det.

Nu börjar det närma sig...

Efter lite väntan på plattform 1A, så har jag nu brottats med en hög med britter om att komma på tåget. Det finns ingen plats för bagageförvaring, men jag har tvingat in min väska på en fönsterplats. Nu är det bara att luta sig tillbaka och beskåda det engelska landet.

Resan fortsätter...

Tack och lov för att planet till Manchester var större. Fick faktiskt sovit en stund också, men med väldigt konstig vinkel på nacken och det känner jag av ännu. Resan gick bra, men landningen var skakig och svajig. Tror vi landade i medvind och fick för mycket hjälp så att säga för vi kom även 10 min för tidigt.

Passkontrollen gick fort och lätt och så småningom kom även min väska. Samlad och klar började jag att ta mig ut. Fanns många matställen att välja på, men jag köpte mig en fralla med ost och skina samt en cola då jag ännu inte intagit någon frukost.

Jakten på tågstationen fortsatte omgående, men den var inte för svår att hitta. Framför allt inte när man frågade i informationen. Det är en väldigt specifik dialekt i Manchester märker jag, inte lika lätt att förstå som man skulle kunna tro. Undrar om min engelska kommer ändras under min vistelse här och i såna fall hur, då jag kommer umgås med både lokalbefolkning och amerikaner. Det kommer väl visa sig antar jag.

Förflyttade mig till fots från flygplatsen till tågstationen (den var var bara en lufttunnel bort) och fick köpt mig en biljett. Fick biljett till ett direkttåg som går 11:17, så gott om tid att äta min inhandlade frukost på.

Tyvärr var det ont om sittplatser så jag satte mig vid bussarna. En annan ensam kvinna kom och slog sig ner i närheten. Jag åt i godan ro och bussen utanför åkte. Så tittar kvinnan upp och frågar vart bussen tagit vägen och om inte jag skulle med den. Himla otur för henne, hon rusade iväg och gick bokat om sin biljett i alla fall. Bussen hade gått för tidigt och dessutom hade chauffören inte öppnat dörren och sagt till, som hon senare sa att de alltid gör. Tråkigt för henne. Hon är ifrån Darlington, vilket osökt fick mig att tänka på Dick Darlington från ett avsnitt av Couplings.

Nu kom en annan busschaufför och ropade Birmingham, så jag förstår vad hon menar. Hon får en ny chans om en timme. Nu toa och sen tåg!

Liten beräkning

Hittade en resa från Stockholm till Portugal, 2*1995 (inkl hotell) + 2*1600 (tåg till Stockholm), alltså 7190 kr. Det (i mina ögon) orimliga tågpriset utesluter detta. Har varit i Portugal tidigare och åker mer än gärna dit igen, men inte för det priset. Helst vill jag till Sardinien och hittade en resa dit från Köpenhamn. Flyg+hotell, 2*2795 + 2*554 (tåg), alltså 6698 kr. En dyrare resa till dit jag helst vill och ändå kommer jag billigare undan. Tål att tänkas på. Skall jag dock ändå resa från Köpenhamn ska jag nog ta mig en fundera på resmål som finns än längre bort. Jamaica och USA har lockat mig en del.