Ett oväntat möte...

Så jag sitter där på tåget, med packning för en hel månad samt kameror och dator, bredvid en skylt om att ensamt bagage omhändertas och känner att min lilla blåsa är mer än full. På vågen läggs nu frågan om jag skall lämna min plats och mitt bagage och ge mig på jakt efter toalett eller om jag skall försöka hålla mig tills jag kommer till Durham. Inser ganska omgående att de sista alternativet inte alls kommer att fungera, men jag vill inte heller lämna allt bagage om jag inte snabbt och effektivt kan ta mig tur och retur till toa. Så jag vänder mig till den som sitter bakom mig för att fråga åt vilket håll toan ligger åt. Till svar får jag 'inte en aning' på en väldigt amerikansk engelska. Så jag kan inte låta bli att fråga om hon är på väg till samma slutstation som jag och det var hon. Det var så jag träffade D. Vi slog följe hela vägen fram och hon var även snäll att passa mitt bagage när jag sprang på toa. Under resans gång tog hon även chansen att provsmaka Djungelvrål, vilket hon snart ångrade. Det finns inte många utanför detta lands gränser som gläds över denna fantastiska godssak med saltad saltlakrits!