DMG - Durham Miners Gala

Medan jag var i Durham fick jag chansen att bevittna DMG - Durham Miners Gala och även om gruvorna inte längre är i bruk så fortsätter firandet av gruvarbetarna och deras fackförbund. Det kommer folk från alla håll och kanter och gatorna är fyllda med folk, liksom pubarna som är så fulla att folk står i klungor på gatorna.

Det hela går ut på att flaggorna från olika fackförbund bärs runt i parad med band som spelar. Kraravanen går genom hela stan och folk dansar med och applåderar. Före lunch är dock de flesta redan ganska goa i gasen. Det står tomma ölglas/muggar över allt och det ligger skräp precis överallt.

Alla är festklädda och för män verkar det nästan betyda att man tar av sig på överkroppen och för kvinnor är det antingen långa, formlösa, konstigt mönstrade klänningar eller troskorta kjolar/klänningar. Oavsett så är det väldigt urringat, skyhöga skor och mycket smink. Detta gäller alla åldrar. I övrigt är detta också, vad det verkar, landet av osupportade bröst. Sant för nästan alla äldre kvinnor och vanligt även bland de aningen yngre. Hela stan full av denna blandning är en väldig udda syn. Att gå fullt klädd väcker nästan lite uppmärksamhet, ovanligt nog.

Paraden slutar så småningom vid katedralen, men där är det bara Durhams egna fackförbund som deltar vad jag förstår. De ställer upp sig på led och sen går de band/flagga för sig spelandes in i katedralen. När alla hade gått in gick vi in bakvägen. Huvudentrén var bara för banden.

Det var inte så mycket folk som jag trodde att det skulle vara, men det var många. Alla bänkrader var fulla så när som på några platser, som de fyllde på allt eftersom av oss som stod längst bak vid avspärrningen. Sen började det hela med att band/flagga för sig spelades gick in i katedralen, genom altargången och ställde sig längst fram.

Därefter är jag inte riktigt säker på ordningen, men en pojk/manskör kom in sjungandes och det var predikan, böner, psalmer och välsignande av flaggorna. Det fortsatte efter det, men jag stannade inte för hela. Redan när jag gick hade jag stannat för länge.

Religionen, budskapet, indoktrineringen och alla dessa blint troende människor, i kombination med socialism så stark att det är närmare kommunism gjorde mig illamående. På detta var det många barn, flera som deltog aktivt, vilket jag tycker är fel. Dessutom så försökte prästen vinna förtroende med att han var son till en lokal arbetare och att tillsammans skall de kräva regeringen på det ena och de andra för de må vara krossade men inte besegrade. Hela charaden var bara vidrig.

Vi lämnade katedralen och drog oss tillbaka för återhämtning. Sen träffades vi igen och gick ut och åt. Tack och lov för att det finns många restauranger i stan av utländskt påbrå. Det engelska köket är okänt (ökänt) av en anledning. Det var så gott med mat som både smakade och mättade. Underbart!

Sen var vi äckligt mätta och gick på stadsvandring för att bearbeta det lite. Trötta och varma gick vi åter tillbaka, tvättade inför kommande vecka och duschade. Sen var vi redo för en ny sväng på stan. Vi gick till FishTank. Hade varit där kvällen innan, skön musik och några ville in men inte alla så vi struntade i det. I alla fall så skulle resten av gruppen dit så vi gick dit. Kom precis när bandet slutade spela, men av vad jag hörde var det bra. Extremt högt dock.

Sen var musiken så där så vi drack upp och gick hem. Resten av kvällen blev inte mer spännande än så.