Resan börjar...

Vaknade tidigt på morgonen till mörker som resulterade i ett otroligt skyfall. Packade ner det sista i väskan, klädde mig och lämnade lägenheten för en tid framöver. R. hade kört fram och lastat bilen. Det var bara jag som saknades och sedan var vi på väg.

Regnet öste och vägarna var dränkta i vatten. Det gav med sig så småningom och en riktigt vacker dag började gry. Resan till flygplatsen gick bra och jag checkade in själv och lämnade sen in bagaget. Det var för mig nya rutiner, men visst det går också bra.

Sen var det dags att säga hej då. Det kändes konstigt att lämna alla nära och kära och flyga solo. Det var längesen jag reste själv och det är första gången jag är borta så här länge, även om en månad inte är särskilt lång tid.

Säkerhetskontrollen gick bra. De insisterade på att kolla min dator, vet inte varför, men jag har inga hemligheter så spela roll. Därefter var det bara att gå till gaten.

Planet var det minsta jag sett. Kände mig som tomten som klämmer sig ner genom skorstenen. När mitt huvud är nära taket är det inget stort plan. Man kände lukten av avgaser, det lät mycket och hade konstiga knak-ljud för sig. Jag har aldrig varit rädd för att flyga, men detta var förenat med obehag.

Allt gick bra dock och jag var framme i Köpenhamn inom en timme. Här är det kanonväder och jag har nu checkat in i nästa gate och är redo att åka vidare till Manchester. Börjar känna lite hunger, så det är bra att det är en kort resa. Kanske man kan handla sig nått på planet.

Nu börjar ombordstigningen, Manchester here I come!