Steg 3

På onsdag kväll gick det inte längre att förbise det faktum att knölarna förändrades. Från att en vecka tidigare varit som två lodräta spelkulor (en stor och en liten) så hade jag nu en tjock "korv" i bröstet, som att bära runt på en halv Choritzo. Under den tiden som jag känt till knölarna hade dubblat sig i storlek och det hade börjat spänna och trycka lite. Det gjorde inte ont om man lät den vara, men det var ju inte skönt heller så att säga. Man kände ju att något inte var som det skulle.

Så på torsdag morgon ringde jag till jourcentralen och förklarade utvecklingen och jag blev ombedd att komma upp på den öppna mottagningen. Där blev jag sittandes nästan halva dagen innan jag fick komma in och träffa en äldre herre som var lång, smal och hade vitt hår.

Han kände igenom mig, förvisso på ett professionellt sätt, men ändå sällan är de tillfällen som man vill ha främmande karlar klämmandes på sig. Jag kan inte komma på ett enda sånt tillfälle. I alla fall så kände han igenom mina bröst och han hittade ytterligare fler knölar i mitt högra bröst. Dessa på undersidan, tack och lov inga ut mot mina lymfkörtlar. Även han fann det märkligt att de hade dubblats på så kort tid och föreslog på ett fint sätt att det var inbillning orsakat av oro. En given slutsats kan jag förstå, men det är en väsentlig skillnad på att kunna greppa kring två enskilda kulor och en tjock korv (uh det låter äckligt, men det är den bästa beskrivningen). Han höll med om det och tyckte absolut att det skulle till vidare kontroll hos bröstmottagningen med mammografi och troligen även någon form av stickprov. Dock så talar kvantiteten för knölar att det inte är något allvarligt. Vi får väl se hur det går med detta, väntar fortfarande på att bli kallad. Nu har jag i alla fått ett brev om att jag skall komma att kallas så ärendet är under behandling.

Steg 1

Så följande morgon (fredag) ringde jag till jourcentralen och förklarade läget och de sa att det bästa vore om jag ringde direkt till bröstmottagningen i grannstaden. Så det gjorde jag, men de har ingen telefontid på fredagar. Därmed var det inget mer jag kunde göra, om jag inte åkt till akuten men det känns ju lagom överdrivet. Därför tog jag med virusinfektion och fästman och åkte till Värmland och släkten som planerat. Det var ändå tänkt att vi skulle fira min brors, hans flickväns och min födelsedag där uppe och jag hade beställt tårta för tillfället. Resan gick bra, min kost bestod av Alvedon och Loka och jag sov bort nästan hela vägen. Väl framme hos Farmor installerade vi oss och umgicks, min fästman, mor och far hade rest upp tillsammans. Till kvällen kom även min bror med flickvän och pojk. Det var en bra start på helgen, bortsett från allt annat.

Sicka dagar det har varit

Jag har aldrig varit känd för att ha flyt, men nu det senaste tycker jag nog nästan att det börjar bli löjligt. Förra veckan var ganska så uppbokad. Min födelsedag var på torsdagen och till den var det planerat en mingelkväll med god mat och dryck. Därför skulle vi ta tårta med familjen på onsdagen.

Redan på tisdag eftermiddag började jag känna mig dålig och på onsdag smet jag faktiskt hem lite tidigare för att hinna vila innan familjerna dök upp. Det var en mycket trevlig kväll och jag är nu en stolt ägare till en Mackmyra whiskey. Jag fick också en del pengar som jag ämnar använda till att skämma bort mig med en ansiktsbehandling. Det har jag aldrig provat tidigare.

Allt eftersom kvällen gick blev jag sämre, trycket över bröstet blev starkare, hostan intensivare och febern steg. Så på min födelsedag satt jag på sjukan. Ville bara kolla att allt var som det skulle eftersom vi egentligen hade tänkt att åka bort över helgen. Efter en del tester kom de fram till att det var en virusinfektion och jag fick åka hem och vila. Senare på kvällen upptäckte jag två knölar i mitt högra bröst.