Den 14 december 2009 kunde jag bocka av ytterligare en sak från min bucket list. Det var den dag som jag drog med min kära fästman till Liseberhgshallen för att se Alice Cooper in concert.
Vi var vid ingången ca 18:30 och gick in för att gå på julmarknaden en stund. Det var svinkallt, men det är nog första gången jag varit på Lisebergs julmarknad utan att det har regnat på mig. Så på något vis var det okej att frysa nästan sönder. Det är väldigt vackert med all belysning och så vidare, men en timme räcker faktiskt till att gå hela området, kika i bodarna, äta och känna sig nöjd.
Enligt biljetten skulle konserten börja 19:30 och vi var på plats ungefär 5 minuter före. Då var lokalen ännu inte fylld. Det visade sig dock att det var slutsålt så innan Alice äntrade scenen så var det packat.
Scenen såg inte mycket ut för världen, så man blev ju lite skrajsen för att vart ribban skulle ligga. 19:30 började ett förband som hette Roxy 77 spela. Jag hade ingen aning om att det skulle vara förband, men det var ju en kul överraskning. Det var ganska schyssta melodier och det var en helt okej start. De spelade i 30 min och sen var det 15 min paus när de byggde om scenen.
Därefter uppträde Electric Boyz i 45 min. Jag känner igen namnet Conny Blom (sångaren i bandet), men inte bandnamnet eller låtarna. De var dock mer samspelta och det var kul att se dem. Efter dem blev det ytterligare en paus, som varade lite längre. Då täcktes scenen med ett spektakulärt draperi à la Alice Cooper och så byggdes scenen om på nytt.
21:30 vill jag minnas att klockan var när ringklockan gick igång och publiken jublade och rockade loss till Schools Out. Jag är inget fan av Alice Cooper men han har gjort en del bra låtar och Last Temptation är en riktigt bra skiva, men jag ville gå för att se dessa omtalade framträdanden innan det är för sent.
Han är nu 61 år och han rockade järnet på scen. Jag hade inte orkat hålla samma tempo. Han spelade oavbrutet i 1,5 tim och flera av låtarna kände jag igen. Självklart körde han ju även sånger från den senaste skivan Along Came a Spider som är grunden till hela turnén och som framträdanden handlade om.
Hela föreställningen var en berättelse från start till slut, kanske inte så tydlig om man inte hade lite bakgrundshistorik. Det handlade om en seriemördare (Alice Cooper) som mördar kvinnor, ser dem som djur och tar deras egenskaper/krafter. Han blir kär i ett av sina offer och har ångest över att han styckar henne, men han hamnar på psyket - inte alls konstigt nog.
I sann Alice Cooper anda så avrättas han flera gånger under tiden. Först avrättas han i en giljotin, sen med en giftinjektion efter Poison, medan han sjunger an ballad hänger de honom och då kommer han tillbaka som spindel och sjunger Vengeance is mine och till slut avrättar de honom i en järnjungfru.
Det hände något hela tiden och hur absurd och sjukt det än kan låta så var det en riktigt bra föreställning. Det var en sant nöje att få se dem framträda med ett sånt engagemang och samspel. Publiken var helskön också. Redan under Schools Out slängde han ut sin käpp i publiken och det är ju en souvenir man vill ha, men det blev inget bråk om dem. Inte heller när han slängde ut pengar och halsband. Alla rockade med och stämningen var på topp, även om det märktes att inte alla kunde alla låtar.
Jag är så glad att jag gick. Det var verkligen en upplevelse och jag vill väldigt gärna se honom in concert igen. Som smakprov lämnar jag er med den film han gjort för skivan. Mycket nöje!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar