Alice Cooper - Theater of Death

Den 14 december 2009 kunde jag bocka av ytterligare en sak från min bucket list. Det var den dag som jag drog med min kära fästman till Liseberhgshallen för att se Alice Cooper in concert.

Vi var vid ingången ca 18:30 och gick in för att gå på julmarknaden en stund. Det var svinkallt, men det är nog första gången jag varit på Lisebergs julmarknad utan att det har regnat på mig. Så på något vis var det okej att frysa nästan sönder. Det är väldigt vackert med all belysning och så vidare, men en timme räcker faktiskt till att gå hela området, kika i bodarna, äta och känna sig nöjd.

Enligt biljetten skulle konserten börja 19:30 och vi var på plats ungefär 5 minuter före. Då var lokalen ännu inte fylld. Det visade sig dock att det var slutsålt så innan Alice äntrade scenen så var det packat.

Scenen såg inte mycket ut för världen, så man blev ju lite skrajsen för att vart ribban skulle ligga. 19:30 började ett förband som hette Roxy 77 spela. Jag hade ingen aning om att det skulle vara förband, men det var ju en kul överraskning. Det var ganska schyssta melodier och det var en helt okej start. De spelade i 30 min och sen var det 15 min paus när de byggde om scenen.

Därefter uppträde Electric Boyz i 45 min. Jag känner igen namnet Conny Blom (sångaren i bandet), men inte bandnamnet eller låtarna. De var dock mer samspelta och det var kul att se dem. Efter dem blev det ytterligare en paus, som varade lite längre. Då täcktes scenen med ett spektakulärt draperi à la Alice Cooper och så byggdes scenen om på nytt.

21:30 vill jag minnas att klockan var när ringklockan gick igång och publiken jublade och rockade loss till Schools Out. Jag är inget fan av Alice Cooper men han har gjort en del bra låtar och Last Temptation är en riktigt bra skiva, men jag ville gå för att se dessa omtalade framträdanden innan det är för sent.

Han är nu 61 år och han rockade järnet på scen. Jag hade inte orkat hålla samma tempo. Han spelade oavbrutet i 1,5 tim och flera av låtarna kände jag igen. Självklart körde han ju även sånger från den senaste skivan Along Came a Spider som är grunden till hela turnén och som framträdanden handlade om.

Hela föreställningen var en berättelse från start till slut, kanske inte så tydlig om man inte hade lite bakgrundshistorik. Det handlade om en seriemördare (Alice Cooper) som mördar kvinnor, ser dem som djur och tar deras egenskaper/krafter. Han blir kär i ett av sina offer och har ångest över att han styckar henne, men han hamnar på psyket - inte alls konstigt nog.

I sann Alice Cooper anda så avrättas han flera gånger under tiden. Först avrättas han i en giljotin, sen med en giftinjektion efter Poison, medan han sjunger an ballad hänger de honom och då kommer han tillbaka som spindel och sjunger Vengeance is mine och till slut avrättar de honom i en järnjungfru.

Det hände något hela tiden och hur absurd och sjukt det än kan låta så var det en riktigt bra föreställning. Det var en sant nöje att få se dem framträda med ett sånt engagemang och samspel. Publiken var helskön också. Redan under Schools Out slängde han ut sin käpp i publiken och det är ju en souvenir man vill ha, men det blev inget bråk om dem. Inte heller när han slängde ut pengar och halsband. Alla rockade med och stämningen var på topp, även om det märktes att inte alla kunde alla låtar.

Jag är så glad att jag gick. Det var verkligen en upplevelse och jag vill väldigt gärna se honom in concert igen. Som smakprov lämnar jag er med den film han gjort för skivan. Mycket nöje!

En höst att se fram emot

Åh, varje människa är sin egen lyckas smed och jag smider för att ha roligt och uppleva. I mina yngre dagar så fastnade jag för musik med band som Bon Jovi, Aerosmith, Def Leppard och Alice Cooper. Jag har fortfarande kvar skivorna och lyssnar på dem regelbundet. De flesta av dem are still going strong på ett eller annat sätt också. Bon Jovi släpper nytt album i november som jag hade tänkt införskaffa mig och Alice Cooper släppte ett i somras som jag lyssnat på via nätet. Joe Elliot från Def Leppard kör solo, så än har det krut i gubbarna.

För ca 10 år sen såg min kära fästman och jag Bon Jovi på Scandinavium. De är väldigt duktiga live. Det hade varit kul att se dem igen och jag har alltid känt att det hade varit roligt att få se Alice Cooper också. Hans shower är ganska omtalade. Även om jag inte är "fanatic" och har alla hans 25 album, så hade det varit kul. Så nu när han svingar när så har jag faktiskt bestämt mig för att gå. Eftersom jag inte vill gå själv och ingen annan verkar intresserade så får R ställa upp. For better or worse gäller även vid förlovning och 14 år tillsammans. Det skall bli jätteroligt, för mig alla fall. Skall om en stund åka ner och hämta ut biljetterna.

Sen på andra sidan myntet har jag alltid tyckt att Sissel Kyrkjebö är väldigt duktig. Till jul brukar jag göra spellistor på youtube med låtar som hon sjunger. Så förra året var jag väldigt sugen på att se henne framföra en julkonsert. Det har jag varit i många år, men som student har man inte haft råd. Det var inte särdeles billigt förra året heller så därför blev det inte av, men det kommer inte att bli billigare antar jag och om man nu vill göra något så varför hindra sig. Därmed så har jag bokat att R och jag skall gå och se henne och en hög till hålla julkonsert i december. Även det skall bli hur kul som helst. Det är gott att ha något att se fram emot.

Bon Jovi släpper nytt album

I november släpper Bon Jovi en ny skiva "The Circle". Jag har provlyssnat första singeln "We weren't born to follow" och den är lite för safe för min smak, men min vana trogen skall skivan inhandlas. Den förra tyckte jag var för plain första gången jag lyssnade igenom den, men nu har den många av de favoritlåtar jag återkommer till om och om igen. Jag hoppas de kommer till Sverige för jag vill gärna se dem live igen. De är ett riktigt duktigt liveband.

Vilket osökt får mig att tänka Alice Coopers konsert i Göteborg i december, jag är inte nådigt sugen på att gå. Kanske jag skall köpa biljetter ändå, men vem tusan skall jag få till att gå med mig?!