Eftersom det nu var så längesen jag var på utgrävningen i England, har jag det inte tillräckligt färskt i minnet för att kunna göra en rättvis återberättelse. Istället kommer här en kavalkad av bilder men lite kommentarer.
Jag jobbade inte bara i fält, utan spenderade även tid i labbet. Där arbetade jag med att processa jord från spillhögarna, men just det arbetet rörde faktiskt ett annat projekt en Binchester. Man fick ta jorden som samlats in, flytta över i en stor spann, fylla på med vatten, mosa alla klumpar och sedan sila lervattnet. Det var lite som att vaska efter guld, fyndtätheten var väl snäppet bättre men inte mycket mer. De fynd som silats fram lades på en bricka och lermassan som blev över lades in en form. Dessa bakades sen i ugn inför vidare registrering.
Det är klart att det var kul att jobba i labb, variation förnöjer alltid, men fältarbete är ju så mycket roligare! Labb kan vara bra de där väldigt regniga och kalla dagarna, men ändå fält är ändå fält. Nedan följer två bilder från labbet på skelettdelar från människa som processats i labbet och inväntar vidare hantering.
Jag står fast vid att variation förnöjer, men en uppgift som jag inte alls behöver lägga majoriteten av tiden på är att skissa. Inför varje ny nivå så måste den föregående skissas av. Man gör detta genom att rita av en kvadratmeter i taget. Japp, precis som det låter. Man tar ett en kvadratmeter med uppspända snören som visar varje kvadratdecimeter, lägger den i hörnet på schaktet och ritar av meter för meter från sida till sida, från kant till kant. Det är så tidskrävande!
Vilket kan vara en bidragande förklaring till varför vi var så trötta fram emot slutet. I början satt alla upp på lunchen, vi pratade och umgicks, men mot slutet var alla så trötta att de flesta vilade och det var ett helt annat lugn och ljudvolym än när arbetet påbörjades några veckor tidigare. Att spendera dagarna dubbelvikt och arbeta med att skrapa jordytan över och över igen, samla det i hinkar och bära bort tar på kroppen mer än vad folk tror som aldrig provat på. Det är en tacksam smärta, man får känt av att man verkligen fått ägna sig åt nått man tycker mycket om!
Dessa bilder är tagna av utgrävningen av fortet, under de sista dagarna av utgrävningen. Arbetet avslutas med att göra det sista med skisseringen, dokumentation med fotografering och mätning av koordinater. De vita lapparna på bilden visar vart fynd har gjorts som specialregistreras med ett unikt IDnr, som exempelvis smycken.
Att få ha varit i England och deltagit i denna utgrävning har varit en fantastisk upplevelse som jag kommer bära med mig hela livet. Inte bara för att själva arbetet har varit så roligt och givande, men också för erfarenheten att bo och jobba utomlands och självklart för alla nya vänner man träffat!
Jag hoppas att det i min framtid finns mer att hämta inom detta område...
I mitt sällskap fanns många Harry Potter fanns och detta är det cafe som J. K. Rowling satt på när hon började skriva den första boken. Något annat som man ofta tänker på när man pratar om Skottland är - haggis! Yes, denna vedervärdiga maträtt om man tänker till innehåll och tillagningsprocess. Jag kunder inte med att beställa in haggis själv, den är för mig inte aptitretande om jag säger så, men jag chansen (eller risken) att provsmaka på en som en i sällskapet beställde. Jag kan inte påstå att jag tyckte om det. Både smak och konsistens var för mig rent vidrigt, ändå skulle den restaurangen ha den bästa haggisen i Edinburgh enligt omfattande googling. Två flaskor Coca-Cola senare så var smaken inte borta i alla fall.
