Läderlappen

I lördags var jag och min mor och såg Läderlappen på Göteborgsoperan och vi hade bra platser också! Förutom att Läderlappen är skriven av Johann Strauss d.y. som levde på 1800-talet så vet jag ingenting om den. Eller jag vet att det är en operett. Så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig och inte hade jag någon aning om vad jag skulle tycka om det, vilket är mycket trevligt. Hurra för nya upplevelser!
När ridån gick isär så inleddes den första akten (och även de kommande två) med en biovisning av en kort svartvit film. Då blev jag mycket nervös, det var inte vad jag hade kommit för att se i alla fall. Så mycket var jag på det klara med och inte var den korta filmen särdeles underhållande heller. Sen när väl duken gick upp så var det en stor och fin scen uppbyggd bakom. Det var ett hem i Göteborg på 60-talet. Två våningar med badrum, sovrum och motionsrum uppe och kök, matsalsutrymme och vardagsrum nere. Första akten lägger handlingen och karaktärerna. I huset bor det fina herrskapet och deras hushållerska. Mannen skall i fängelse för att ha klappat till en lapplisa, hemmafrun uppvaktas av sitt ex som försöker få till det och hushållerskan snor en av husmors klänningar och ljuger om en sjuk moster för att kunna gå på en socitetsfest. Paret är inte egentligen lyckliga tillsammans och frun ser fram emot att bli uppvaktad av sitt ex under de kommande dagarna och mannen blir övertalad av sin kompis att komma senare till häktet för att kunna vara med på en stor socitetsfest. Mannen blir exalterad över chansen att få till det med unga ballerinor och lämnar glatt sin fru. Fruns föredetta blir häktad av polisen i hennes man ställe, då de kommer hem till huset för att eskortera honom till häktet. Den första akten visade sig vara den bästa. Den är fylld av skön humor, roliga detaljer och små överraskningar.

I andra akten har scenen bytts ut till en båt och en socitetsfest är i full gång. Denna akt är förväxlingarnas akt. Helt plötsligt befinner sig hushållerskan, den äkta mannen och polischefen på samma fest och ingen är där de egentligen skall vara eller utger sig för vem de egentligen är. De både männen skakar loss och jagar kjoltyg och den äkta mannen får till det med festens stjärna, som är hans fru, vilket han inte märker. Den andra akten är tyvärr inte lika bra, den är inte lika rapp, inte lika fyndig och saknar mycket av den humor som gjorde första akten så bra.

Den tredje akten utspelar sig i häktet. Då kommer humorn tillbaka. I häktet finns en kvinnlig väktare och hon lyfter hela föreställningen. I denna akt så knyts berättelsen ihop. Den äkta maken kommer till häktet för att tjäna sitt straff, men där sitter "han" redan. Polischefen som då får erkänna att han inte var den ha sig vara på festen hävdar bestämt att det är maken eftersom han hittade honom med frun i hemmet. Den äkta maken blir då rasande och skall då hämnas på denne man, så han klär ut sig till advokat för att reda ut vad som egentligen hänt. Konfrontationer sker och frun ställer honom mot väggen för att hon varit otrogen mot henne. Om än att det råkade vad med henne själv. Det visar sig då att hela festen var en iscensatt blåsning för att lura den äkta maken för en blåsning han tidigare utsatt sin vän för. Alla blir bundisar igen och dansar loss på en fotbollsplan.

Det är väl där som det slinter lite för mig. På det hela stora taget så tyckte jag att den var bra. Det var mycket humor, den var lite fräck och vågad. Skådespelarna, musikerna och melodierna var alla väldigt duktiga och bra. Jag hade dock helt kunnat klara mig utan filmduken i början av akterna och framför allt hade jag kunnat klara mig utan dansscenen på fotbollsplanen. Den tyckte jag inte tillförde något. Istället så borde de tagit slutklämmen lite längre med uppgörelsen mellan paret och blåsningen. En annan sak som jag också inte tyckte platsade in var att i början av första akten så står fruns föredetta utanför fönstret och sjunger, när han kommer andra gången viftar han med ett svärd, men det fyller aldrig någon funktion. I tredje akten tar den kvinnliga väktaren ett svärd och slaktar en bil, vilket också är en onödig scen. Detta hade de också kunnat ta bort. Som upplevelse så var det väldigt bra. Jag kommer definitivt att se en operett igen. Att få bocka av en punkt på min bucket list är också en bonus.

Betyg: 3.5 av 5