Det blir ju aldrig som man tänkt sig här i livet, det är ju allmänt känt. Jag skulle tro att alla kan skriva under på det. Förvisso finns det nog olika nivåer på hur väl ens planer faller ut, en del är nog bättre på att vara sin egen lyckas smed. Frågan är, hur skulle världen se ut om alltid gick enligt planerna? För om man får den utbildning man vill, de jobb man strävar efter, det hem man önskar bygga och den familj som gör en lycklig, skulle det då finnas skäl för missbruk, våld, hemlöshet, osv
Givet en utopi som aldrig kan infinna sig, men likväl funderar min trötta hjärna på, om alla fick göra precis vad de ville här i livet och leva nöjda, lyckliga och glada, skulle det då finnas en person för varje behövd plats i kretsloppet? Skulle det bli för många kockar på en soppa att för att den skulle gå att äta?
Ponera, finns ingen kriminalitet så behövs inga poliser, ingen rättsmedicin osv. De som vill vara poliser och då blir det, vad skall de syssla med? Blir de lyckliga i sina förverkligade planer när de inte behövs? Troligen inte. Så på något vis så skulle inte ens en utopi göra människan lyckligare. Vi får helt enkelt göra det bästa av vad vi har. Synd bara att det finns så mycket tragedi och olycka här i världen.
Jag försöker i alla fall göra vad jag kan för att skapa min egen utopi, jag har utbildat mig och håller på att vidareutbilda mig, jag jobbar inte där jag hade tänkt med vad jag hade tänkt men jag trivs och försöker finna en väg att komma rätt. Däremot så har jag den fästman jag önskar, den familj jag vill, de bästa vänner man kan få och gör i den möjligaste mån bara sånt som gör att jag känner livskvalité. Därför, tro det eller ej, sitter jag här och skriver på en fallstudie om MLM. Därav min trötta förvirrade hjärna. Natti natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar