På onsdag kväll gick det inte längre att förbise det faktum att knölarna förändrades. Från att en vecka tidigare varit som två lodräta spelkulor (en stor och en liten) så hade jag nu en tjock "korv" i bröstet, som att bära runt på en halv Choritzo. Under den tiden som jag känt till knölarna hade dubblat sig i storlek och det hade börjat spänna och trycka lite. Det gjorde inte ont om man lät den vara, men det var ju inte skönt heller så att säga. Man kände ju att något inte var som det skulle.
Så på torsdag morgon ringde jag till jourcentralen och förklarade utvecklingen och jag blev ombedd att komma upp på den öppna mottagningen. Där blev jag sittandes nästan halva dagen innan jag fick komma in och träffa en äldre herre som var lång, smal och hade vitt hår.
Han kände igenom mig, förvisso på ett professionellt sätt, men ändå sällan är de tillfällen som man vill ha främmande karlar klämmandes på sig. Jag kan inte komma på ett enda sånt tillfälle. I alla fall så kände han igenom mina bröst och han hittade ytterligare fler knölar i mitt högra bröst. Dessa på undersidan, tack och lov inga ut mot mina lymfkörtlar. Även han fann det märkligt att de hade dubblats på så kort tid och föreslog på ett fint sätt att det var inbillning orsakat av oro. En given slutsats kan jag förstå, men det är en väsentlig skillnad på att kunna greppa kring två enskilda kulor och en tjock korv (uh det låter äckligt, men det är den bästa beskrivningen). Han höll med om det och tyckte absolut att det skulle till vidare kontroll hos bröstmottagningen med mammografi och troligen även någon form av stickprov. Dock så talar kvantiteten för knölar att det inte är något allvarligt. Vi får väl se hur det går med detta, väntar fortfarande på att bli kallad. Nu har jag i alla fått ett brev om att jag skall komma att kallas så ärendet är under behandling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar