Så då var det gjort, jag har nu blivit stansad i huvudet. För att backa lite så har jag sen ett år tillbaka ett sår bak på huvudet. Det kliar och jag har svårt att låta det vara och kliar tills det blöder. Till slut gick jag till sjukhuset som bokade in mig för biopsi, vilket innebär att de tar en bit av den skadade huden och skickar för analys. Idag var dagen D eller skall jag säga dagen B för biopsi. Får erkänna att jag varit lite nervös för detta för jag har inte riktigt vetat vad jag har haft att vänta. Så det är skönt att det är över, eller över är det inte för det tar en vecka att läka och ytterligare än innan jag kan vänta mig något svar. Dock är jag inte särskilt orolig för vad provet skall visa, det har jag knappt reflekterat över.
Biopsin var i alla fall lite creepy. Jag fick lägga mig på mage på en brits (tack och lov, jag hade inte velat sitta och försöka hålla huvudet stilla). En sköterska klippte ett område fritt från hår och gjorde rent med desinfektion eller sårsprit eller vad de nu använder. Det kanske är samma sak. Oavsett var det allt annat än skönt att få det ner i ett öppet sår. Att säga att det sved rejält är inte tillräckligt Sen bedövade läkaren området från två håll. Det var ungefär som när man är hos tandläkaren, men känner ett stick och att det sen rotar runt en nål i en. Skillnaden denna gången var att det kändes som om det var mycket motstånd och det gjorde betydligt ondare än hos tandläkaren där det inte alls bekommer mig. När bedövningen gjort verkan var det dags att ta fram stansen.
Det gick ganska fort för bedövningen att verka och även om jag kände att doktorn höll på med mitt huvud så gjorde det inte ont. Strax därefter trycker sköterskan något mot mitt huvud, de pillar och håller på en stund och därefter plåstrar hon om mig. Jag får ligga kvar en stund för att vila och när jag sen sätter mig upp får jag se det hår och HUD de tagit bort, samt stansen. Tack till sköterskan som ansträngde sig för att ta så lite hår som möjligt. Hudbiten låg i ett provrör med viss förstoring i glaset. Man kunde se hudlagren, hur håret gick ner genom det och det var på det hela fantastiskt vidrigt och samtidigt aningen fascinerande Stansen var större än jag trodde. Tyckte doktorn sa att 3 mm stansen skulle räcka, men den såg betydligt större ut. 3 mm låter så litet, men när man såg hålet i stansen och i förpackningen som sköterskan gjorde för att visa mig såg det mycket större ut. Ganska säker på dock att det var 3 mm. Har dubbelkollat ögonmåttet mot en linjal och det verkar stämma.
Så på det hela har det gått ganska bra. Förvisso hade jag inte trott något annat, men i väntan på biopsin hann jag ändå bli lite nervös. Bara svaret kvar att vänta på, men det betvivlar jag att jag kommer att oroa mig för.
Biopsin var i alla fall lite creepy. Jag fick lägga mig på mage på en brits (tack och lov, jag hade inte velat sitta och försöka hålla huvudet stilla). En sköterska klippte ett område fritt från hår och gjorde rent med desinfektion eller sårsprit eller vad de nu använder. Det kanske är samma sak. Oavsett var det allt annat än skönt att få det ner i ett öppet sår. Att säga att det sved rejält är inte tillräckligt Sen bedövade läkaren området från två håll. Det var ungefär som när man är hos tandläkaren, men känner ett stick och att det sen rotar runt en nål i en. Skillnaden denna gången var att det kändes som om det var mycket motstånd och det gjorde betydligt ondare än hos tandläkaren där det inte alls bekommer mig. När bedövningen gjort verkan var det dags att ta fram stansen.
Det gick ganska fort för bedövningen att verka och även om jag kände att doktorn höll på med mitt huvud så gjorde det inte ont. Strax därefter trycker sköterskan något mot mitt huvud, de pillar och håller på en stund och därefter plåstrar hon om mig. Jag får ligga kvar en stund för att vila och när jag sen sätter mig upp får jag se det hår och HUD de tagit bort, samt stansen. Tack till sköterskan som ansträngde sig för att ta så lite hår som möjligt. Hudbiten låg i ett provrör med viss förstoring i glaset. Man kunde se hudlagren, hur håret gick ner genom det och det var på det hela fantastiskt vidrigt och samtidigt aningen fascinerande Stansen var större än jag trodde. Tyckte doktorn sa att 3 mm stansen skulle räcka, men den såg betydligt större ut. 3 mm låter så litet, men när man såg hålet i stansen och i förpackningen som sköterskan gjorde för att visa mig såg det mycket större ut. Ganska säker på dock att det var 3 mm. Har dubbelkollat ögonmåttet mot en linjal och det verkar stämma.
Så på det hela har det gått ganska bra. Förvisso hade jag inte trott något annat, men i väntan på biopsin hann jag ändå bli lite nervös. Bara svaret kvar att vänta på, men det betvivlar jag att jag kommer att oroa mig för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar